Mie, det lilla livet!

I går såg jag på två program på TV som berörde mig på olika sätt. Det första jag tittade på var Sky Lab, ett av mina favoritprogram. Det handlar, i stora drag, om en kvinna som driver ett gym i fantastiska lokaler. Högt upp, därav namnet, med en underbar utsikt, en härlig och enorm balkong för uteträning och en fantastisk maskinpark. På gymmet, där det säkert kostar en hel del att gå, har alla en personlig tränare som är med dig hela tiden. De tar hand om hela dig, både kroppen och knoppen. De hjälper sina klienter med träning och kost och åker ibland iväg på träningsläger. Jag är så avis på denna kvinna som har detta gym, hon lever min dröm!

Det andra programmet som berörde mig är Matakuten där tre olika kockar är på tre olika skolkök där de försöker få mattanterna att laga bra mat men också med att få ungarna att vilja äta den. Det kan låta enkelt med gudars vilka hinder dessa kockar råkar på. Tjuriga mattanter som hellre sprättar upp paket med färdigmat än att står och lagar den själv. De har varken yrkesstolthet eller viljan att låta barnen äta bra mat. Det är ju så mycket enklare att proppa dem fulla med en massa kostgjorda varor än mat som är genomtänkt, gott, nyttigt och lagat med kärlek. Det gör mig rädd fast det som gör mig ännu räddare är ungarnas attityd till bra mat. De är ju livrädda för att prova och tycker att allt som är naturligt och näringsriktigt smakar skit. Jag undrar stilla vad de ungarna är uppfödda med, E-nummer och fabrikspressad skinka?! Det är väl DET som är det äckliga i mat, det trodde i alla fall jag!

Jag känner mig så präktig, på gränsen till tråkig som låter mina barn äta hemlagad mat, mycket frukt och grönsaker och så lite som möjligt av skitmat!