Mie, det lilla livet!

Finns det någon gräns för hur förbannad man får vara under ett dygn egentligen? Finns det inget institut som har ordnat lagar eller i alla fall riktlinjer för det?? Jag vill veta!!

Jag fick igår reda på att ett av makens barn går omkring och ljuger ihop en massa smörja som hon sprider värre än en frögurka! Hon har inte en susning om vad hon pratar om över huvud taget och dessutom bor ungen 10 mil härifrån så det är inte helt lätt att försöka få stopp på allt skit hon sprider. Att hon med största sannolikhet är starkt påhejad av moderskapet gör det inte lättare precis. Ja ni, vad säger man.. bit ihop och gå vidare kanske!?

Dagen gick och allt var lugnt tills sonen kom hem ifrån sin pappahelg. Han hade, med nöd och näppe tagit sig till skolan i morse för den ljuva styvmodern där hemma vägrade låna ut 15 kronor. Tyckte att han skulle lära sig planera lite bättre... Tack och lov hade han en tia OCH en biljettautomat i närheten så han fick åka ner på stan och ta ut pengar på kortet.  Nåväl, han kom både till skolan och hem igen där den ömme modern, jag, gav sonalyckan ett busskort!
Undrar om han lärde sig att planera genom den behandlingen!? Skulle inte tro det!

Nu tänker inte jag bli förbannad något mer, varken på barn som sprider skit eller ljuvliga styvmödrar som försöker uppfostra!!  För att bli av med ilskan innan jag gör mig olycklig på omgivningen eller så bakade jag istället. Jag är fortfarande ilsken men jag har i alla fall en god smak av kaka i munnen! :)

Naturligtvis delar jag med mig av kakorna, även idag!