Mie, det lilla livet!

Nu är det slut, över, finito. Jag är bortvald, slängd åt sidan och ickebehövd. Framför allt är jag kränkt!

Nu när vårt gemensamma liv kunde börja och vi kunde glädjas åt allt det vi gjort under de jobbiga åren lämnar han mig.
Jag fick veta genom telefon och via SMS att det är kört, han orkar inte längre och känner inget. Jag är inte ens värd att komma till utan allt fixas med hundra mil mellan oss. Han bestämde sig där uppe i Lapphelvetet och jag hade inget att säga till om, inte en riktig chans fick jag.

Men jag klarar mig, det vet jag. Jag har två underbara barn, ett fantastiskt jobb, många fina vänner och bekanta som bryr sig om mig och barnen. Som sagt, jag klarar mig.
Men att bli så här kränkt, krossad och förödmjukad trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli. Men jag klarar det också eftersom jag ändå har så mycket fint i mitt liv.