Mie, det lilla livet!

Någon stans, straxt utanför Uppsala finns en man som har glömt bort att åtagandet att bli far är livslångt.

Eller rättare sagt, åtagandet att bli far gäller inte alla barn. I synnerhet inte de barn som man har med en exfru. Det åtagandet upphör den dag man skaffar sig en ny fru, med egen vilja, och nya barn.

Den mannen, som bor straxt utanför Uppsala, med sin nya familj har valt att se bort när de första barnen har blivit illa behandlade, blundat när de blivit kränkta och vägrat att lyssna på dem när de, på eget initiativ velat prata umgänge och boende.

Sonen har han förträngt för ett tag sen och nu är det dotterns tur.

Dottern går i skolan och har rätt höga, men inte omöjliga, krav på hur hon ska klara sin skolgång, hon vill in på polishögskolan och tränar för det. Nu har hon märkt att hon inte orkar med skolan på samma vis när hon, varannan vecka, bor med fadern, straxt utanför Uppsala. Det blir långa och många resor för henne och det tär.

En del dagar, då hon har aktiviteter, är hon hemma hos fadern, straxt utanför Uppsala, vid tiotiden eller senare. Alla förstår ju att det inte är en bra tidpunkt att läsa sina läxor och sköta sitt pluggande då. Inte alla föresten, men många!

Därför kom dottern med en enkel och bra, för henne, lösning. Hon ville dra ner på boendet hos fadern, straxt utanför Uppsala.

Hon hade pratat med sin moder, som bor nära skolan och aktiviteterna, om detta och modern tyckte att det var väl genomtänkt och var stolt över att dottern, som inte är mer än fjorton år, tog ett bra ansvar över sin skolgång och sitt levende.

Men fadern, straxt utanför Uppsala, tyckte inte alls att det var en bra idé och han tyckte inte heller att det var något som barnen skulle bestämma. Det var han som var herre i huset och bestämde sådant.

Men dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, stod på sig för det var ju hennes umgänge med fadern som gällde, hennes skolgång och ork. Hon ville bara ändra boendet från en vecka till fem dagar och det kunde väl inte vara så farligt.

Men icke! Fadern, straxt utanför Uppsala, tyckte att det skulle bli alldeles för hattigt så det gick han inte med på. Skulle hon dra ner på umgänget så fick det bli varannan helg, något annat hade han dessutom inte råd med!

För att göra en redan lång historia kort så fick dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, inte komma dit alls. För något annat hade han som sagt var inte råd med.

Så nu bor dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, hos sin moder. Dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, vill dock vara hos honom varannan vecka och kniper det får väl modern betala för det. Det är ju trots allt så att det är billigare att betala underhåll via försäkringskassan än att ha barnen boende hos sig. Det vet ju alla! Inte alla föresten, men många!

Åh, så trött jag är på att bli avbruten när jag kommit in i ett flyt när det gäller träning och välmående. Att komma ur spår, att bli störd och att känna att jag inte har kontroll över min egen kropp gör mig galen.

Naturligtvis är det inte så att det ALLTID händer en massa som sätter käppar i hjulet men alltför ofta händer det. DET är jag trött på nu... mycket trött på.

Från allra första början i mitt livs resa gick det fint, riktigt fint. Jag åt mig ner i vikt och i och med det gick det lättare och blev roligare att röra på kroppen min. Jag mådde bra och märkte skillnad, stor skillnad. Efter ett tag, jag hastar inte, hade jag gått ner dryga 20 kilo och en massa centimetrar försvann från kroppen.

Vad händer? Jo, sköldkörteln slutar producera sitt hormon i den takt den ska och jag går upp ca 10 kilo under ett år. Jag fattade absolut inte ett dugg, jag åt som tidigare och rörde mig som jag hade planerat men trots det gick jag upp. Efter att, äntligen, fått tag på en läkare som verkade vara utbildad fick jag medicin och jag började må bättre. Till sist började även kroppen reagera på mina försök och sju av de tio bonuskilona försvann.

Jag började på boxercise och kände att jag hade hittat en träningsform som passade mig som handen i boxhandsken.

Fick jag fortsätta vara pigg, frisk och sportig tror ni? Nä fan, inte den här gången heller... min gallblåsa, med innehållande sten, blir inflammerad och jag åker in akut till sjukhus. Det blir en veckas inneliggande och en titthålsoperation och ytterligare en veckas sjukskrivning.

Så nu sitter jag här med tre hål i magen och känner hur jag blir både slöare och tröttare vilket jag inte blir särskilt lycklig över, tro mig.

Som grädde på moset får jag förhöjd temp efter varje gång jag ätit men som den kloka kvinna jag är har jag ringt kirurgen i Enköping och de ska ringa upp mig snart. Jag hoppas innerligt att det inte är någon fara för jag orkar inte dra ut på eländet. Jag vill bli frisk NU!

Mie´s toppform pågår ju om än inte för fullt. Men jag tar tillfället i akt och planerar min kost och ser till att sköta den, jag ser till att sova bra och att få frisk luft. Det är ungefär så mycket jag kan göra nu. Men en dag så smäller det till och Mie´s Toppform 2009 kör för fullt igen.

Idag är det makens namnsdag och det ska vi naturligtvis fira stort. Därför kommer kocksonen att fixa semlor från skolan som jag och barnen ska smaska i oss i kväll medan vi tänker på Mats!
Grattis på namnsdagen alla Matsar i allmänhet och min Mats i synnerhet! Hurra, hurra, hurra!

Eftersom ni har tid att läsa detta har ni även tid att läsa makens bok.... det, mer eller mindre, beordrar jag Er till för den är bra, riktigt bra.

Sent i fredags kväll kom äntligen min älskade make hem. Oj, vad det var länge sen vi träffades men trots det somnade jag efter att han hade varit hemma i max fem minuter! Jag skyller på mitt tidigare drogande, så det så!
Eftersom jag är lite halvtafflig just nu har älsklingen fått jobba som fan här hemma, tvätta, damma, skura, handla, fixa och dona. Men å andra sidan.. han är van, det är jag som är prinsessan här hemma och en prinsessa ska inte ägna sig åt hemarbete, så det så!

Jag tar det från början...
Söndag den 15:e vaknade jag och kände att det här skulle bli en bra dag. Jag steg upp och åt min frulle, nyttiga frulle eftersom jag skulle ut och motionera senare. Laddade kaffebryggaren så kaffet skulle vara klart när jag kom hem igen. Men innan jag gick ut skulle jag ut på nätet och säga god morgon.. DÅ HÄNDE NÅGOT, jag fick ont i min mage precis under revbensbågen, det strålade både uppåt och nedåt, jag blev illamående och kallsvettig och naturligtvis livrädd.
Efter en jäkla massa ringande till 1177 (pappskallar), landstingsväxel (utan att få tag i en enda som kunde råda mig) ringde jag 112, mamma hann hit innan ambulansen och jag åkte iväg och hon stannade hemma med barnen.
Blev riktigt bra omhändertagen både i ambulansen och på akuten men smärtan ville inte ge sig riktigt. Till slut fick jag morfin och jag kan säga att visserligen försvann smärtan men oj vad det är läskigt att droga!
Blev inlagd på kirurgavdelningen, samma jag själv jobbat på, och fick höra att min gallblåsa är inflammerad och ska tas bort men om det blir akut eller en planerad operation visste ingen. Fick dropp och får varken äta eller dricka, blåsan ska vila sig. Själv kräktes jag mest hela kvällen men om det beror på smärtan eller mitt knarkande vet jag inte.

 


Måndag den 16:e, ligger fortfarande här och kan inget annat än att ha det trist. Det molvärker lite fortfarande och än vet ingen om jag ska opereras nu eller senare.. trist! Får åtminstone börja dricka och äta soppa och livet blir genast lite ljusare.

Tisdag den 17:e, idag får jag börja äta mat, jippi! Tänk att jag, till och med, kan sjunka så lågt att jag längtar efter sjukhusmat! Mår lite illa ibland och känner mig uppblåst som en ballong på tivoli men i det stora hela är det rätt bra. Vet fortfarande inte hur det blir med operationen. Har dock fått reda på att om det blir operation så blir det nog i Enköping, här på UAS är jag inte en prioriterad patient!! WTF?

Onsdag den 18:e, idag bär det av till Enköping för inflammationen i gallan har blivit värre och nu måste den bort. Efter lunchen som består av gråa kåldolmar och hård potatis, mums, får jag ta sjukresebussen till Enköpings lasarett. Väl där får jag en säng, ett bord och ett par stolar i slutet av korridoren att bo i. Men vet ni, jag bryr mig inte för oj så mycket bättre det känns att vara här. Det är mindre, mer personligt och fräschare. Personalen tar hand om mig här och har tid för min oro och mina frågor. Tack för det kära personal. Får höra att i morgon blir det operation och det känns faktiskt rätt skönt fast även lite pirrigt naturligtvis. Träffar narkospersonal, kirurg och annat löst folk.. snart ska det ske, nu är det på riktigt!

Torsdag den 19:e, vaknar och känner mig inte så rädd som jag trodde att jag skulle göra. Blir väl omhändertagen, får nytt dropp eftersom jag inte får äta eller dricka. Duschar och spritar naveln och vid halv tolv rullas jag ner på operation... känns bara bra.
Vaknar någon gång på eftermiddagen och undrar vad det är som hänt. Magen känns bra men jäklar så ont jag har i nacken och ena axeln! Fick höra att det är helt normalt att ha ont vid högra skuldran efter en gallstensoperation.. Ja, naturligtvis, det är ju helt logiskt när jag tänker efter!!
Allt har gått bra, stenen är ute och jag fick bara tre hål i magen i stället för fyra. Alltid något!



Åter på avdelningen sover jag mycket eftersom jag känner mig rätt dåsig. Jag får försöka dricka lite vatten och eftersom det går bra så slukar jag en kopp kaffe och en skinksmörgås. Oj, så gott det är att äta!

Fredag den 20:e, Jag har sovit gott hela natten men det beror nog mest på smärtstillandet jag har fått, känner mig härligt lullig. Blir serverad en härlig frukost och mår finfint om än lite yr av drogerna. Ler mest men lipar åt stenen ibland. Läkaren berättar att jag får åka hem idag och att allt har gått fint, han är helnöjd och är han det är ju jag det.
Packar ihop mina få saker jag fått med mig, går ut och väntar på pappa som tar mig hem till hemmet och barnen. Åh, så skönt att vara hemma igen.

Efter att jag gjort mig tjusig, som bara jag kan bli, knallade jag iväg till centrum för att shoppa och hämta ut min ros. Jag shoppade efter listan så som en duktig hushållerska och passade på att slänga in ett par rader lotto. Sen gick jag hem!
Jag hann ända hem innan jag kom på att jag glömt bort att hämta ut min ros så det var bara att knalla tillbaka igen..
På blomsteraffären fick jag höra att jag var den första och den enda som blivit rosad och bara för att det var just jag som blivit det fick jag en ros som var lite dyrare än den jag egentligen skulle ha fått.  Passande nog så fick jag en Passion!
Så idag har jag fått en vacker ros, fått andra att bli både glada och rörda och fått njuta av det fina vädret ute, två gånger! Vilken bra dag det blev...

Idag är det äntligen dags för boxning och nu kan inget, inte ens jobbet stoppa mig. Jag SKA gå! Men först måste jag klippa mina naglar och det gör ont! Nästan lika ont som det gör när barnen är ledsna, nästan lika ont som det gör att maken är hundra mil hemifrån, nästan lika ont som det gör när man frontalkrockar... ja, ni fattar!

Glamouren ska man hålla hårt på men ännu hårdare ska man hålla på Mie´s Toppform 2009

Finns det inga lagar, förordningar eller ens regler om hur man får bete sig och vara när man bor på andra våningen eller högre?

Vi har grannar som låter något så för jäkligt, dygnet runt. Jag vet inte hur många mornar, både vardagar och helger, jag har vaknat av att grannarna klivit upp och vankat omkring hemma hos sig.

Dels är de av det tyngre slaget och stampar fram, dels lider de av fotsvett eller kladdigt golv då det gnisslar om fötterna varje steg de tar. Jag lovar, det är MYCKET irriterande att höra dem. Som om inte det vore nog så är de människor som sover max fyra timmar per dygn. Det gnisslas sena kvällar och tidiga mornar och jag börjar bli såååååå trött på det nu.

Lika lite som de har strumpor eller tofflor på fötterna, lika lite har de tassar på deras möbler. Så ni kan tänka er hur det låter en morgon som denna. Duns, de kliver upp, skweek, skweek, skweek, nu går de till köket. Draaaaaar, ljudligt, ut stolen och sätter sig tungt på den. Det är så illa att våra tavlor hänger sig snett på ett par dagar.

Hur ska jag göra för att få stopp på dem? Det är ju inte helt lätt att gå upp, plinga på dörren och be dem tvätta och pudra fötterna varje dag! Ska jag sticka sockor åt dem att ha på sig? Köpa möbeltassar och smyga ner i deras brevlåda eller? VAD GÖR MAN?

Precis som en kommenterade här är det inte så smart med långa naglar när man boxas. Men nu är det en vecka till nästa gång så jag får ha dem kvar ett tag till. Det gör ONT att klippa naglar... men det gör ännu mer ont om de går av så jag har väl inget annat val. Vad Sanna hade valt om hon fick välja mellan långa naglar och boxning vet vi nog alla vid det här laget! :)

Att sprida skönhet och glamour är jag bra på. Därför har jag gjort mig fin om naglarna nu så jag har något att visa upp i morgon när jag ska arbeta och träffa både politiker och tjänstemän...

Vad är ett dubblerum för något?
Jag har skrattat så jag håller på att kissa på mig.. snart ska jag titta på filmsnutten igen och jag kommer att skratta minst lika mycket. Ni måste titta ni också!