Mie, det lilla livet!

Inatt drömde jag en dröm som fortfarande sitter kvar i mig, starkt.

Jag drömde att jag var ute och körde bil, dottern var med, och vi letade efter något.

Vi kom fram till ett hus, eller rättare sagt ett fort. Där skulle vi gå in och vi blev lovade ett bra boende och vänligt bemötande.

Väl där inne upptäckte vi att människorna där inte alls var särskilt vänliga, tvärt om. Vi försökte ta oss ut men fick då höra att om man väl kommit dit fanns det inget sätt att ta sig därifrån.

Drömmen slutade med att jag lyckades ta mig över en mur och bort därifrån men upptäckte att, trots det, var människorna runt mig som dem innanför muren. Sen vaknade jag.

Det är svårt att beskriva känslan jag hade och fortfarande har kvar efter drömmen men eftersom jag är fantasifull av naturen har jag översatt den till det verkliga livet. Även här har jag gått in i något som verkade annorlunda från början än vad det till slut visade sig bli. Visst kan jag ta mig därifrån men saker och ting kommer ändå att vara påverkade av det jag gav mig in ifrån början och jag kommer inte att komma undan helt och hållet. Inte i första taget i alla fall.