Igår blev jag kallad tant
En moder, i min egen ålder för övrigt, klev på bussen med sina två små barn. Bussen var fylld av folk och lediga platser var det inte gott om. Dock fanns en ledig plats bredvid mig.
När de närmar sig platsen där jag sitter hör jag mamman säga till sin son att ”där kan du sitta, där bredvid tanten”. Samtidigt som hon säger det så pekar hon på den lediga platsen bredvid mig!
Jag trodde inte det var sant. Jag, tant!!
Jo, det var som sagt mig hon menade och efter en stund säger hon till sonen att ”visa tanten vad du gjort i slöjden i dag”. Det lilla vettskrämda barnet visade upp en katt, eller om det var en mus, han gjort av en träbit.
Rent spontant hade jag lust att ta den där träbiten från ungen och trycka ner den i hans mammas hals men så gör man ju inte. Så jag log lite ansträngt och sa till sonen att det var ett jättefint djur han hade gjort.
Inte nog med det. När den lilla familjen hade stigit av bussen kommenderade mamman sina barn att ”vinka till tanten nu”. Naturligtvis så vinkade barnen snällt, precis så som mamman sagt åt dem.
Tanten vinkade för övrigt tillbaka, lika snällt.
