Tider komma, tider gå
Idag firar maken ett år som student i Övertorneå. Han tyckte jag skulle gratta honom för det men nej, det gjorde jag inte. Visserligen ska han grattas över att han stått ut i ett helt år idag och kommer att vara tvungen att göra det en månad till.
Så grattis Maken, du har varit duktig som stått ut i ett helt år idag.
När vi började prata om hans flytt till Övertorneå kändes det inte så jobbigt att han skulle vara borta ett år. Ju längre tiden har gått desto svårare har det varit, tiden har känts mycket längre än väntat. Åtminstone har jag känt det så.
Nu när jag ser tillbaka så har det hänt mycket under året men samtidigt har året gått rätt fort. Månaden fram till examen verkar däremot sega sig fram rejält.
Men så är det med tid, fort bakåt och långsamt framåt. Inget kan man göra åt det heller.
Men som sagt, nu börjar jag ana ljuset i tidstunneln!
