Mie, det lilla livet!

Idag var jag och handlade efter jobbet. Min middagsplanering gjorde jag på Hemköp när jag insåg att jag kunde göra shoppingklipp.

Det fanns tortellini som var nedsatt med 30 %, jag köpte två paket. Till det ville jag ha en massa grönsaker och en smarrig sås. Hittade en lättgrädde, också till 30 % rabatt och som grädde på moset en kloss parmesan med samma rabatt. Allt som allt skulle det ge en rabatt på ca 30 kronor. Inte hela världen men väl en liten bit.

När jag var klar hade jag fått elva kronor i rabatt. Jag påpekade felet och jo, hon hade missat osten på 60 kronor samt grädden på 11. Hon hittade en miniräknare som hon räknade på, igen och igen och igen.
Så länge hon hade en lite rabattknapp på kassaapparaten gick det ju lätt att räkna procent, men att räkna “på riktigt” var värre.

Utan att säga något om vad det blev räckte hon fram ett kvitto och 15 kronor och bad mig skriva på med namn och telefonnummer. Då hade jag ledsnat och hon fick ge den dåliga matematikkunskapen ett ansikte. Jag sa att jag kan ta pengarna men jag skriver inte på något så länge det är fel. Först ska hon lära sig räkna, även om hon i vanliga fall har en kassaapparat som gör det åt henne. Sen gick jag!

Jag är inte stolt över vad jag gjort, men samtidigt kan jag ärligt säga att jag ångrar mig inte. Jag borde väl kunna lita på att kassörskorna kan räkna en enkel procenträkning, eller hur?!