Ibland är det synd om människor
Det finns människor som tror sig besitta enormt vackra och fina egenskaper och känslor så som empati, värme, lyhördhet, nyfikenhet, öppenhet och så vidare.
Det är ju enormt fin att leva och vara så, men enbart så länge man faktiskt gör det, inte om man bara tror det.
Då är det bara synd om människan.
Jag har fått uppleva en sådan människa på rätt nära håll. Denne människa påstår att alla dessa egenskaper finns. Men det tog inte lång stund innan jag såg att det var bara önskningar.
Människan visade sig vara en elak, manipulativ och bitter sak. Någon som tror sig kunna förstöra för mig och mitt liv genom att låtsas vara ädel och kärleksfull.
Men lilla människan, det går inte sörrö, jag är inte mottaglig för något ifrån dig hur du än försöker.
Jag vet mitt värde, jag vet att jag är bra, jag vet också vad som är sant och inte sant. Kort sagt, jag vet så mycket mycket mer än du någonsin kommer att göra oavsett vad du tror.
Att jag skulle vara arg är bara löjligt, det är säkert något denna människa hoppades på men det är jag inte, inte ett dugg. Jag tycker bara synd om människor som tror sig vara bättre och ädlare än de är.
Det är jättesynd om dem!
