Mie, det lilla livet!

När jag var på Haga slott var jag med om något jag aldrig varit med om tidigare. Det är inget stort eller allvarligt utan en liten händelse. Jag tar det från början.
På tisdagskväll hade vi, kollegorna och jag, vickning. En ur gruppen bjöd på två flaskor vin och alla åt och drack och hade det mysigt. När dessa flaskor var slut beställde en annan kollega två flaskor till. Det gjorde hon på eget bevåg utan att höra efter om någon annan ville ha.
Jag var mätt på vin (förmodligen hade jag blivit sjuk redan då!!) och drack inte något mer den kvällen.

Dagen efter kommer denna kollega och säger åt mig – Jag vill ha hundra kronor av dig! Jag frågar naturligtvis varför för jag fattade inget. Får då till svar att det är för vinarna hon beställde in föregående kväll.
Jag blev så paff att jag inte svarade något och jag vet än idag inte vad jag ska tycka eller säga.

Det handlar absolut inte om pengarna. En hundring kan jag både ha och vara utan, det handlar om sättet hon betedde sig på!
Sitter man i en grupp och beställer in ett par pavor utan att prata med någon annan förutsätter jag att det bjuds. Vill man att alla ska dela systerligt så frågar man väl innan om vilka som kan vara intresserade?!

Som det är nu har jag inte någon lust att betala henne något eftersom jag dels inte var tillfrågad om jag ville dela och dels tycker jag att beteendet är illa.
Men gör jag inte det kan jag lova att hon slår ut min hundring på alla andra och det är inte heller juste!
Det lär sluta med att jag betalar men nog kommer jag att berätta vad jag tycker om tilltaget.

Hur skulle ni gjort och vad tycker ni om beteendet?
Som sagt, jag har aldrig varit med om det tidigare, aldrig någonsin!