Mie, det lilla livet!

Efter en tids elände med förkylningar är det äntligen dags att träna. Gudarna ska veta att jag har längtat, längtat mig sjuk.
Inte nog med att jag har varit förkyld. Utan träningen har jag även blivit stel, känt mig trött och håglös men samtidigt enormt rastlös. Naturligtvis har det varit synd om mig och jag har tröstat mig med godis och mat. PUCKO!!
Men nu känner jag mig bättre och jäkligt sugen på att få ta i igen. Därför blir det gymmet på lunchen idag och väl där blir det ett tungt pass. Så det så!

I stället för att förbanna den träning som inte blev, välkomnar jag den som kommer.