Mie, det lilla livet!

Idag var jag med om något häftigt på spinningen. Jag kom in i den så kallade andra andningen...

Egentligen var jag helt slut, svetten lackade och min andning var tung. Vi hade kommit halvvägs in i passet och motståndet var riktigt tungt. DÅ ska vi upp och växla mellan stående tvåa och trea. Efter ett par växlingar står jag i en trea, blundar och låter musiken ta mig. Jag trampar i takt med musiken och det är då det händer. Jag kommer in i ett sånt jäkla flyt, allt stämmer och det känns som om jag kan hålla på hur länge som helst.

Det var en riktigt härligt känsla och den tänker jag sträva efter vid varje pass hädan efter!