Mie, det lilla livet!

Jag är glad, jag är mallig, jag är stolt och jag har gladhormoner som spritter omkring mig.

Jag, dottern och min kollega körde stenhårt idag. Det var en annan instruktör så passet var inte precis så som  jag trodde. Men tro inte att det var mindre jobbigt för det. Mycket intervall blev det och det gillar jag.

Jag märkte skillnad idag och det var bara till det bättre. Jag domnade inte bort, varken i fötterna eller röven. Jag orkade mycket mer nu än de två första gångerna. Till och med på stående orkade jag mycket mer och det tog längre tid innan syran kom. Skitcoolt!

Jag hade förberett mig innan med bra kost och mycket vatten. Under passet tänkte jag mycket på andningen och allt detta gav frukt.

Men som sagt, det var precis lika jobbigt idag, om inte jobbigare, och jag svettades som en gris. Något jag tycker är perverst skönt förresten!