Mie, det lilla livet!

Det här är något jag inte brukar ägna mina söndagar åt egentligen. Men dagen idag gör jag ett undantag. Jag får dock passa mig så det inte blir en vana.
Men vad är det jag ska göra tro, är det en fetish eller något annat??

Nä, det är inget spännande alls utan bara vanlig trist städning!

Som varje enskild flinga på marken är min tro, mitt hopp, min lust och min kärlek.
Min tro, mitt hopp, min lust och min kärlek växer och bildar tillsammans ett täcke, ett vackert täcke som värmer och skyddar.

Skyddar härifrån till evigheten!

Just nu skriver jag inte så mycket i min lilla blogg. Det beror inte på att jag inte har något att skriva om, tvärt om. Det händer en hel del saker i mitt liv och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men jag väljer att inte göra det av en massa olika anledningar.

Det är skört men stabilt på en och samma gång.
Det är nytt men ändå mycket kärt och välbekant.
Det är stort och gör gott, enbart gott.

Jag har under en tid tillbaka jobbat med min Lista, jag prickar av en sak i taget och fuskar inte ett dugg. Det är dumt att fuska när det handlar om mig själv, om min egen självkänsla.
Jag har i alla tider haft ett gott självförtroende men en lite mer sviktande självkänsla, vilket jag börjar förstå mer och mer. Det har helt enkelt inte varit balans i mig.
Jag tror på balans i livet när det gäller det mesta i och omkring oss. Nu är det dags att ta tag i balansen mellan självförtroende och självkänslan.

Jag håller nu på att läsa Mia Törnbloms bok ”Självkänsla nu” och jag ska erkänna att jag var mycket skeptisk till en början. Jag har helt enkelt tyckt att hon varit lite väl klämkäck för mig, jag har ju velat tycka synd om mig själv!

Men ju mer jag läser i boken desto mer tycker jag om henne och det hon säger. Detso mer jag läser i boken desto mer förstår jag av mig själv.

Jag nu att citera henne direkt från boken, för det här var något som fastnade hos mig.

”Vi kan inte alltid påverka vad som händer oss men vi har alltid makten att bestämma hur vi ska hantera det känslomässigt. Med det menar jag inte att det måste vara lätt eller att vi alltid lyckas, men när vi har lärt oss knepen vet vi att vi kans och vi slipper känna oss som offer. Om jag stärker min självkänsla blir det inte längre så viktigt att alla ser och uppmärksammar allt jag gör och är, eftersom jag nu har lärt mig att bekräfta mig själv. Det betyder inte att det är fel att tycka om komplimanger eller att vara duktig, kreativ och ambitiös. Men det är vitigt att motivet är det rätta: Jag gör det för att jag vill göra det!”

Jag köpte piller på hälsokosten igår och för mig verkar det fungera bra. Om det är en ren placeboeffekt, utmattning eller faktisk verkan spelar ingen roll, jag fick sova!

Jag sov flera timmar i sträck och vaknade av larmet. Jag kommer knappt ihåg när jag gjorde det senast. Så idag känner jag mig lite bättre men inte helt OK. Men jag är helt övertygad om att jag kan få en bra sömn till slut.

Så snart kan jag bocka av en punkt till på min Lista!

Morgonen idag var så där skön som jag vill ha den. Jag vaknade visserligen tidigt idag också men med morgontidningen, en kopp kaffe och god frukost fick den guldkant till slut.
Jag gillar mina ensamma mornar då jag kan strosa omkring i tystnaden, vakna i min egen takt och bara må bra.

Efter att ha suttit och mått bra en stund började jag skiva listan med stort L. Listan som innehåller saker som jag ska göra, som jag vill göra, för mig och min egen skull. Nu ska jag beta av punkterna en efter en och vartefter jag bockar av punkterna kommer jag att bli lite större, lite bättre. Det ser jag fram mot så det är lika bra att jag börjar nu…

Dagens tre bra
Mina barn, familj, vänner och kollegor finns i mitt liv och det berikar
Jag mår bara bättre och bättre för varje minut som går
Jag är älskad och omtyckt bara för att jag är jag

Ännu en morgon vaknar jag alldeles för tidigt. Jag somnar bra, sover gott men vaknar med ett ryck långt innan jag egentligen har sovit färdigt och sen är det igång. Tankarna far omkring i skallen som iller på speed.  Inte kan jag göra något för att stoppa dem heller, de bara kommer, bara finns där jämt och ständigt.

Jag börjar bli allvarligt less och oroad över det här nu. Jag behöver min sömn, det känner jag.

Jag är trött, jag är slut, jag fungerar inte längre som jag ska på dagarna.

Tyvärr har jag inte en aning om vad jag ska göra för att få sova gott. Eller rättare sagt, slippa vakna så tidigt som jag gör.

Är det någon som har något bra tips så tar jag tacksamt emot dem för jag behöver min sömn!

I natt hade jag ett möte, ett möte i sanning och ärlighet vilket var både svårt, jobbigt, skönt och totalt uttömmande.

För första gången på ett bra tag så kände jag att vi båda nådde fram till varandra. Vi båda gav och tog, vi pratade och lyssnade, vi frågade och fick svar, ärliga svar. Samtalet innehöll alla känslor och känsloyttringar man kan tänka sig och det kändes skönt, jobbigt men skönt.

Idag, dagen efter, känner jag mig rätt tom, tom på ett bra sätt.

Tack för samtalet, för att du tog dig tid, för att du orkade, tack!

"När din väg är lång, du är trött
men du måste ändå gå
Och när skuggorna börjar växa och få liv
och när natten skrämmer så
är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar
Hos dig stannar jag kvar

Se på mig, åhh en hamn i stormen
som en våg som föds att bära dig
Se på mig, åhh i ljus och mörker
är jag där och aldrig lämnar jag dig

När du står en dag
vid ett vägskäl i ditt liv
som ett vilset litet barn
är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar
och hos dig stannar jag kvar

Se på mig, åhh en hamn i stormen
som en våg som föds att bära dig
Se på mig, åhh i ljus och mörker
är jag där och aldrig lämnar jag dig
Jag går med dig vart du går
och aldrig lämnar jag dig

Så se på mig, åhh en hamn i stormen
som en våg som föds att älska dig
Se på mig, åhh när ljuset blir till mörker i ditt liv
är jag där och aldrig lämnar jag dig

Jag älskar dig så.."

Jag saknar det spontana samtalet i mitt liv. Jag saknar den ständigt pågående diskussionen om ditt och datt. Jag saknar att ha någon att kommentera till när det gäller det jag ser, läser, hör och varit med om. Saknar att få en förklaring på mina funderingar, få en återkoppling på det jag säger eller en spontan diskussion.

I mitt tidigare liv fanns allt det där, antingen hemma eller i telefonen, men nu är det borta och jag saknar det enormt mycket.

Därför har jag fått ändra mina morgonrutiner för det är då det är som jobbigast.

Jag har skaffat mig en annan samtalspartner. Ingen levande men ändå en som berättar och förklarar saker och ting för mig. Jag har börjat prenumerera på UNT!
I morse kom jag på att jag satt och pratade med tidningen. Jag har säkert gjort det ett tag men inte reflekterat över det förens nu i morse.
Jag läste om en positiv förändring som planerats i mitt närområde. Man ska bygga park, öppna upp och skaffa belysning i ett område som idag är rätt mörkt och lite läskigt. Ett område som jag passerar igenom flera gånger i veckan, ett område som min dotter passerar varje dag till och från skolan. Det gjorde mig glad och jag satt och kommenterade, höll med och pratade med tidningen.

Nästa glada nyhet handlade om att bostadspriserna stiger i Uppsala på ett helt annat sätt än i övriga Sverige samtidigt som arbetslösheten har en god prognos. Som bäddat för att leva gott här i Uppsala alltså.
Genast satte jag igång med att drömma och prata med mig själv.

Jag hade visserligen en rätt god stund i morse, men samtidigt är det rätt tragiskt på något vis.

Jag är en vuxen kvinna och saknar det vardagliga spontana samtalet och jag vet inte om det är friskt, tragiskt eller rent patetiskt.

Ett bra samtal har en tydlig början och ett slut. Däremellan bör det finnas nyfikenhet, empati, förståelse, öppenhjärtighet och en massa lyssnade. Då är det ett bra samtal.

Men om samtalet börjar med pajkastning, elakheter, sanningar huggna i sten och ett tyckande som är förutbestämt, vad är det då?

Är det fortfarande ett samtal eller är det bara en massa ord som blir till en stor kräks som efterlämnar sig en dålig smak i munnen?

Jag är som den värsta dagisungen. Jobbar i en vecka och vips kommer baciller och virus och äter upp mig och mitt immunförsvar!

Så idag har jag mest filosoferat och kommit fram till att en riktig whisky är mycket bättre än Alvedon.

Jag har lovat en vän att skriva några rader om otrohet, eller rättare sagt, vill han ha svar på frågan om det finns någon preskriptionstid på otrohet.

Jag hävdar bestämt att det inte finns någon preskriptionstid gällande otrohet om man stannar kvar i förhållandet. Däremot tycker jag att det som hände i otrohetsväg, men inte sades, i ett avslutat förhållande behöver inte heller sägas. Kan man vara tyst och leva med sitt eget samvete under förhållandet behöver man inte säga något när, eller om, det tar slut eftersom det inte gagnar någon eller något. Så jag tycker att en ev preskriptionstid är i så fall när/om förhållandet tar slut, inte förr.

Han, vännen, däremot vill ha en gräns på X antal år. Men det är han det och han är som han är han! ☺
Han tycker att tre år räcker, sen är det preskriberat. Har det gått längre än tre år är man med automatik förlåten och otroheten räknas inte igen. Som sagt, tycker han ja!

Men det gör inte jag. Otrohet är illa och skadar säkert mer än det var värt.

Under mitt helvetes väntansår så gnetade jag och snålade för det mesta. Jag lyckades få ihop en hel del som jag hade tänkt slösa på den hemvändande i form av examenspresenter och resa. Dessutom skulle det räcka till att leva lite extra gott den första tiden.

Nu blev det ju inte så men kulorna finns kvar men jag har blivit snål. Visst har jag spenderat en del på familj och hem, det har jag, men inte mer än så.

För som sagt, nu har jag blivit snål och sitter som en hel karl, på kulorna!

Frågar jag sonen så vill han köpa datorer och nya TV-spel och frågar jag dottern vill hon köpa laptop´s och nya möbler. Själv vill jag fixa till hemma och kanske åka iväg en sväng igen.

Det är egentligen ett sjukt beteende jag har på något vis. Jag har inga problem att skämma bort andra men när jag väl har chansen att skämma bort mig själv blir jag snål.

Trots det vet jag att både jag och mina barn är värd det bästa. Fråga är bara, vad är det bästa för oss just nu?

Tills jag har kurat ut detta sitter jag och letar konton som har bästa räntan just nu. För jag är inte bara snål, jag är girig också!

Idag njuter jag min sista lediga dag innan det är dags att börja jobba. Jag ska villigt erkänna att det är lite skönt att få lite vardag igen. Dels trivs jag på jobbet och dels har väl inte rutinerna varit de bästa den senaste tiden. Så jo, det ska bli skönt att få vardag igen.

Men så är det ju så också att jag tycker om att vara hemma. Jag gillar mig själv och mitt eget sällskap, det gör jag. Jag tycker om att bara vara eller pyssla med det jag vill, när jag vill, utan att jobbet är i vägen.

Men som sagt, snart är det dags att njuta vardag.

Därför skulle jag vilja bara vara idag, bara göra sådant jag tycker om och inte har tid med annars. Men så är det ju så att jag måste till affären, jag måste handla och fylla skåp och lådor igen. Jag har ingen lust men jag måste.

Det är ingen idé att jag sitter här, tycker synd om mig själv och gnäller. Det blir ingen glad av. Nej, det är bara att bita ihop och gå iväg.. eller hur!?

Tjing

För några månader sedan tittade jag på Dr. Phil när han pratade om relationer.

Till en början tyckte jag inte att han var klok och jag höll inte med om ett enda ord. Men ju mer jag tänker på vad han egentligen sade så håller jag nog med honom i mycket.
Han menade på att inte förens den dag man är helt likgiltig mot sin andra hälft är man redo att skiljas. Helt likgiltig!

Har man någon känsla kvar, vilken som helst, så stannar man kvar och reder upp saker och ting, gärna med hjälp utifrån.
Om detta sen i sin tur mynnar ut i en separation är det en annan femma.
Då har man i alla fall arbetat med relationen, är sann mot sig själv och framför allt har separationen vuxit fram längs vägen där båda gått, tillsammans.

Är det så att man fortfarande tycker om sin partner är det ju självklart att man inte lämnar denne.
Är man osäker på sina känslor reder man naturligtvis upp dem, tillsammans med sin partner.

Så långt var jag med honom.. men han menade också att det gällde detsamma med s.k. negativa känslor. (Jag tycker egentligen inte att några känslor är negativa, alla räknas och är viktiga)
Är man arg på sin partner så menar herr Dr. att man borde fråga sig själv varför man är arg på just denne.
Är det t.ex. för att h*n inte ”förstår mig”. Fråga då vad som gör att det är så viktigt att just H*N förstår.
Är man besviken på sin partner så menar han vidare att man ska fråga sig samma sak.

Men så länge det finns några känslor kvar är man inte heller redo och så länge man inte är det så är men heller inte ärlig mot sig själv, partnern eller förhållandet.
Dr. Phil pratade om detta i en timme men så länge orkar inte jag skriva.. det räcker så här eftersom jag är övertygad om att ni förstår vad jag menar.

Jag tyckte, som sagt, till en början att han svamlade men ju mer jag tänker på det desto mer rätt ger jag honom.

DET är något jag ska ta med mig i mitt nya liv!

Jag vaknade tidigt och tänkte njuta dagen men någon njuta dag blev det inte. Halsen värker, snorig och febrig är jag och framför allt känner jag mig oglamourös.

Så ja, idag är det synd om mig, jättesynd!

Det kan finnas flera olika skäl till att vilja göra slut. Kanske har du träffat någon som du har fått starkare känslor för, din partner kan ha gjort någonting som du inte tycker om eller så har ni helt enkelt växt ifrån varandra.

Det bästa sättet att göra slut är att prata med din partner. Det är svårt och obehagligt och många skjuter upp det så länge som möjligt.
En del väljer att inte säga någonting alls utan slutar helt enkelt att höra av sig, skickar ett mail eller gör slut via telefon. Det är en enkel väg ut men tänk efter om det är på det sättet du själv skulle vilja att någon lämnade dig.
Att avsluta något ordentligt gör ju också att du och din partner lättare kan gå vidare.

• Tänk igenom vad du vill säga i förväg. Fundera över vad din partner kan komma med för argument och hur du ska reagera på dem.
• Bestäm innan du gör slut om du vill fortsätta att ha kontakt med din partner eller inte.
• Tänk efter om det är praktiska saker som ni måste ordna. Kanske delar ni lägenhet eller har gemensam ekonomi.
• Träffa din partner när du gör slut, men om du är rädd för att din partner kommer att bli våldsam är det bättre att inte ses. Då kan du kanske göra slut över telefon istället.
• Var ärlig utan att såra.

Bara för att jag är ledig behöver jag inte slöa till mig, eller hur?
Dagen idag kommer jag att ägna mig åt att göra sådant jag har skjutit på ett tag. Jag ska ner till polisen och fixa nytt leg, åka och hämta en nygjord dörrnyckel och shoppa lite. Det lär ta halva dagen för polishuset ligger i en ända av staden och nyckel ligger och väntar i en helt annan del. I mitten av allt ligger shoppingen.

Jag har också bestämt mig för att i år ska jag göra något jag har velat och längtat efter, men inte tordas, i dryga nio år. Nu ska det bli av och jag ser fram mot det med skräckblandad förtjusning.

Bilden är egentligen inte min, men jag snor den och jag har inget dåligt samvete över det. Lovar!

I år lovar jag att ta hand om hela mig själv på bästa sätt. Mina barn ska få den mamma de förtjänar och bara det bästa är gott nog åt dem.
Jag tänker följa mitt hjärta och min magkänsla, lita på det jag känner.
Jag tänker återta mitt hem och göra det till mitt, göra gamla minnen till mina, gå de stigar jag gått tidigare och göra dem till mina.
Jag tänker njuta av livet och det livet erbjuder mig.
Från och med nu ska jag leva mitt liv på mina villkor, tänka, känna och säga det som är mitt, det jag står för.
INGEN ska tvinga på mig några känslor eller tankar som inte är mina. Jag tar ansvar för mitt och låter andra ta ansvar för sitt!