Platsen är redan upptagen...

Vi har två barn som jag gör allt för. Men det ständiga peppandet, månandet, stärkandet och omvårdnandet börjar bli färdigt.
De behöver inte ständig uppmuntran. De klarar sig bra utan att få positiv förstärkning i allt. De klarar sig också mycket bra utan att jag ska leda dem i vad som ska ske.
De har också lärt sig ironi och förstår att inte ta varje bakslag, negativt ord ellar handling personligt och det blir inte en katastrof av detta.
De är barn och de har gått igenom allt detta och kommer så sakta ut som vuxna, självständiga människor.
Därför vill jag inte börja om från början igen. Jag vill det inte och jag vägrar. Jag säger nej tack...

Jajamän


Dags igen...

Jag känner i luften, utan att kunna ta på det, att det snart är dags igen.
Jag är inte förvånad, inte ett dugg. Det är ju den tiden på året då det har skett tidigare och tydligen ska ske igen.
Tänk om det vore lättare att se sånt som faktiskt fanns framför en människa i stället för att hitta på egna sanningar. Tänk om det vore lättare att fråga, vara nyfiken och ta reda på i stället för att hitta på egna sanningar. 
Men så är det alltså inte och jag undrar, ska jag behöva ta det här ett varv till?! För även då jag vet att det inte är mitt fel, inte beror på mig, inte jag som ska skuldbeläggas så är det just så det är. 
Det är mitt fel, jag har gjort fel, sagt fel, sett ut fel och all skuld är min. Men som sagt, även om jag vet att det inte är så gör det ont att få höra det. Å nu är det som sagt på dags igen....

Höst

I dag visar sig hösten från sin allra sämsta sida. Det är blåsigt, grått och regnigt... trist som fasen.
MEN trots det är jag vid gott mod. Nyfrissad ska jag först träffa en utbildad person som ska hjälpa mig med lite av varje och sen ska jag gymma.
Trots vädret, som jag i alla fall inte kan påverka, blir det här en bra dag. Det vet jag!


Syns igen...

God morgon, god måndagsmorgon.
Natten i natt har inte varit helt kul, jag har haft jättesvårt att sova. Drömt en massa konstigheter, röriga drömmar, livfulla drömmar som gjort att jag aldrig kommit till ro. Men dock är jag pigg som en liten lärka idag.
Pigg som sagt, men ingen arbetslust har gjort att jag tittat omkring här i den gamla bloggen och kommit på en sak... Jag saknar den!!
Därför kommer jag att blogga här ibland, lite då och då men inte som förr.


RSS 2.0