Dagens middag
Hittade en fiskbit i frysen som jag la i en form, pressade över lite citron, saltade och pepprade. Sen rörde jag ihop Crème fraîche, räkor och saffran. Smetade det över fisken och ställde in allt i ugnen.... Enkelt, snabbt och gott. Kan det bli bättre?
Mie, det duktiga lilla livet
Det började med att shoppandet sket sig så i stället gick jag ut på en stavpromenad i 45 minuter. Bara det är så många poäng att det inte är klokt.
Väl hemma kände jag mig både pigg OCH huslig på en och samma gång så jag satte igång att göra mat för veckan. Både till lådor och middag... hujedamig!
Det blev en kycklinggryta, en kasslergratäng och sist men inte minst smakfull, en fiskgratäng. Ger inte det många, många poäng vet jag inte vad som räknas till vuxenpoängen?!
Söndag
Efter mitt slutarökande har jag fått lite energi till övers och jag känner att hemmet ska vara minst lika fräscht som jag kommer att bli. Det ska vara fint och dofta gott och vad doftar bättre än nybakat?
Eureka
Ännu mer stolt över mig blir jag av tanken att jag struntade i hamburgaren som resten av familjen moffade i sig efter filmen. Jäklar vad jag är bra!
Jag, dålig matmamma??
I går såg jag på två program på TV som berörde mig på olika sätt. Det första jag tittade på var Sky Lab, ett av mina favoritprogram. Det handlar, i stora drag, om en kvinna som driver ett gym i fantastiska lokaler. Högt upp, därav namnet, med en underbar utsikt, en härlig och enorm balkong för uteträning och en fantastisk maskinpark. På gymmet, där det säkert kostar en hel del att gå, har alla en personlig tränare som är med dig hela tiden. De tar hand om hela dig, både kroppen och knoppen. De hjälper sina klienter med träning och kost och åker ibland iväg på träningsläger. Jag är så avis på denna kvinna som har detta gym, hon lever min dröm!
Det andra programmet som berörde mig är Matakuten där tre olika kockar är på tre olika skolkök där de försöker få mattanterna att laga bra mat men också med att få ungarna att vilja äta den. Det kan låta enkelt med gudars vilka hinder dessa kockar råkar på. Tjuriga mattanter som hellre sprättar upp paket med färdigmat än att står och lagar den själv. De har varken yrkesstolthet eller viljan att låta barnen äta bra mat. Det är ju så mycket enklare att proppa dem fulla med en massa kostgjorda varor än mat som är genomtänkt, gott, nyttigt och lagat med kärlek. Det gör mig rädd fast det som gör mig ännu räddare är ungarnas attityd till bra mat. De är ju livrädda för att prova och tycker att allt som är naturligt och näringsriktigt smakar skit. Jag undrar stilla vad de ungarna är uppfödda med, E-nummer och fabrikspressad skinka?! Det är väl DET som är det äckliga i mat, det trodde i alla fall jag!
Jag känner mig så präktig, på gränsen till tråkig som låter mina barn äta hemlagad mat, mycket frukt och grönsaker och så lite som möjligt av skitmat!
Visst är det tur vi är olika
Förlåt mig alla men jag kan inte förstå varför man har som mål att bli fetast i världen? Det finns ju INGET positivt alls med att vara fet och både hälsan och kroppen tar stryk, ordentligt med stryk.
Fast det jag ber mest om förlåtelse för är det att jag tycker det är både perverst och äckligt! Jag skäms för mina tankar men jag står för dem, det är riktigt äckligt att vilja bli störst i världen, det är äckligt att se denna kropp, äckligt att det finns de som njuter av den och äckligt att hon gör sin egen dotter moderlös i förtid. Äckligt!
Jag läste om kvinnan i Aftobladet och det räcker så, jag tänker INTE titta på TV-programmet, så det så!
Nu får det vara nog
Jag kan inte begripa varför det ska vara så svårt att fortsätta på en linje jag själv bestämt? En linje som består av bra mat, rörelse och balans som jag dessutom mår bra av. Jag har ju själv både sett och märkt resultaten så fort jag följer det jag bestämt mig för. Jag försvinner i både kilon och centimetrar, jag blir pigg och alert och jag sover mycket bättre.
Men det går ett tag och sen börjar jag "unna" mig saker och ting, straxt därefter går det snabbt utför!
Men nu är det jäklar i mig dags att ta i igen. Jag vägrar ge efter för den lättjefulla djävul som sitter på min vänsteraxel. Jag börjar idag med att sopa ner den jäkeln brutalt och bestämt och ser till att det händer något, NU!
Därför har jag börjat dagen med en snabb promenad till jobbet. Gick och planerade, bestämde, vred och vände och bestämde mig igen. Nu jäklar... är ni med och går med mig på den, för mig, rätta vägen?
Förväntningar..
Kan tillägga att jag tidigare gått ner 23 kilo men gick upp några av dem när jag slutade röka och fick knas i sköldkörteln. Men nu har jag hittat tillbaka till livet då jag går ner igen och lusten till motion har vaknat. För naturligtvis försvann den för ett tag när jag gick upp trots bra kost och träning. Men, som sagt, nu går det nedåt för Karlström igen.
I morgon är det dags för veckovägningen och jag har inte stora förhoppningar på den. Dels har jag gjort ett par avsteg när barnen bjöd på middag i veckan men det är inget jag ångrar för en sekund. Jag skulle aldrig kunna dissa mina barns matlagning bara för att jag vill ner i vikt, aldrig.
Dels så är ju den där förbannade kvinnoveckan här och då går jag alltid upp lite. Men veckan efter det så.... ;)
Kockämnet fixade middag idag..
Det serverades västerbottenostpaj med svart trumpetsvamp. Oj, så gott det var.
Tack älskade unge för att du fixade maten i dag, det var inte för sista gången!
Ingen viktblogg
MEN, som Tony Irving skulle ha sagt, MEN jag måste ändå berätta om min senaste månad.
Under 30 dagar har jag förlorat 5 kg och 9 cm runt midjan och ja, det känns superbra! Nu är det bara resten kvar... men lite till ska jag väl hinna ner innan jag ska träffa E-type?! :)
