Mie, det lilla livet!

Oj vad jag saknar solen, det känns i hela kroppen.
Igår var vi tvungna att ha lampor tända hela långa dagen för att kunna se något över huvud taget. Kvart över sju tyckte jag att det var lagom att gå och lägga sig för så kändes det. Jag blev dock lite piggare när jag såg att klockan inte var läggdags än.
Jag saknar inte bara solen, jag saknar den vackra hösten också. Jag tycker mycket om hösten när den visar sig från sin allra vackraste sida. När luften är frisk och klar, när det är lite småkyligt ute, när solen gör att hela naturen glimrar. DÅ är hösten som allra bäst.
Just nu är det mest gått och är det inte grått så är det svart!

Nä, kom nu kyla och sol, kom och gör lite nytta!