Dagvill
Jag har blivit dagvill och det tycker jag är lite väl tidigt. Visserligen brukar jag vara det efter ett par veckor in på semestern men så långt har jag inte kommit än. Det är ju bara min första vecka nu, första av fem!
Hur som helst så har jag varit så dagvill att jag missade min tid med min tränare. Jag trodde jag skulle träffa honom igår men det var visst i tisdags. Tack och lov så förbarmade sig en tjej över mig och hon tog sig an mig. DET känns idag kan jag lova. Vi ökade på vikter på de flesta stationer, ökade på rätt rejält och med henne tokvrålande bredvid kunde jag inte göra annat än att ta i för make och kvarter. (Kung och fosterland låter så uppblåst)
Men som sagt, det känns idag!
Trots det har jag kommit ut på en dryg halvmils knallande i hög fart. Ryckte åt mig en cykel och cyklade i ca sju kilometer. Det borde räcka med rörelse nu, men trots det känner jag mig rastlös och lite stel så jag ger mig ut igen.
Vart ska det här sluta?
