Mie, det lilla livet!

I morse såg jag ett inslag från de lokala nyheterna om returflaskor och burkar som slängs i naturen och i soptunnor. Dumt tyckte kommunen och satte upp uppsamlingsbehållare för dessa så de kan återvinnas. Fint tänkte jag, finast för alla som går omkring och letar i soporna efter pantburkar. Nu kan de plocka ur fina behållare i stället och slipper en massa onödigt klet på händerna.

Fast det var inte det jag egentligen reagerade på utan på något helt annat.
En bit in i inslaget fick jag berättat för mig att i Uppsala lämnas 130 flaskor/burkar per person och år till retur.

Jaha! 130 av vadå? Är det 130 burkar av 135 är vi suveräna på återvinning. Är det 130 av 2´789 stycken är det lite sämre. Men mer fick jag inte veta utan jag fick nöja mig med 130 returer per person och år.
Åh, vad jag blir galen av sådan information. Jag vill ha fullständig information, inte bara en del. Då kan jag lika gärna vara utan helt och hållet.

Det hade varit bättre om de enbart hade pratat om de fina behållarna som sopgubben var stolt över. Det hade räckt och då hade jag sluppit sitta här och vara sur över taffligt gjorda inslag.