Mie, det lilla livet!

Någon stans, straxt utanför Uppsala finns en man som har glömt bort att åtagandet att bli far är livslångt.

Eller rättare sagt, åtagandet att bli far gäller inte alla barn. I synnerhet inte de barn som man har med en exfru. Det åtagandet upphör den dag man skaffar sig en ny fru, med egen vilja, och nya barn.

Den mannen, som bor straxt utanför Uppsala, med sin nya familj har valt att se bort när de första barnen har blivit illa behandlade, blundat när de blivit kränkta och vägrat att lyssna på dem när de, på eget initiativ velat prata umgänge och boende.

Sonen har han förträngt för ett tag sen och nu är det dotterns tur.

Dottern går i skolan och har rätt höga, men inte omöjliga, krav på hur hon ska klara sin skolgång, hon vill in på polishögskolan och tränar för det. Nu har hon märkt att hon inte orkar med skolan på samma vis när hon, varannan vecka, bor med fadern, straxt utanför Uppsala. Det blir långa och många resor för henne och det tär.

En del dagar, då hon har aktiviteter, är hon hemma hos fadern, straxt utanför Uppsala, vid tiotiden eller senare. Alla förstår ju att det inte är en bra tidpunkt att läsa sina läxor och sköta sitt pluggande då. Inte alla föresten, men många!

Därför kom dottern med en enkel och bra, för henne, lösning. Hon ville dra ner på boendet hos fadern, straxt utanför Uppsala.

Hon hade pratat med sin moder, som bor nära skolan och aktiviteterna, om detta och modern tyckte att det var väl genomtänkt och var stolt över att dottern, som inte är mer än fjorton år, tog ett bra ansvar över sin skolgång och sitt levende.

Men fadern, straxt utanför Uppsala, tyckte inte alls att det var en bra idé och han tyckte inte heller att det var något som barnen skulle bestämma. Det var han som var herre i huset och bestämde sådant.

Men dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, stod på sig för det var ju hennes umgänge med fadern som gällde, hennes skolgång och ork. Hon ville bara ändra boendet från en vecka till fem dagar och det kunde väl inte vara så farligt.

Men icke! Fadern, straxt utanför Uppsala, tyckte att det skulle bli alldeles för hattigt så det gick han inte med på. Skulle hon dra ner på umgänget så fick det bli varannan helg, något annat hade han dessutom inte råd med!

För att göra en redan lång historia kort så fick dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, inte komma dit alls. För något annat hade han som sagt var inte råd med.

Så nu bor dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, hos sin moder. Dottern till fadern, straxt utanför Uppsala, vill dock vara hos honom varannan vecka och kniper det får väl modern betala för det. Det är ju trots allt så att det är billigare att betala underhåll via försäkringskassan än att ha barnen boende hos sig. Det vet ju alla! Inte alla föresten, men många!

Idag är det makens namnsdag och det ska vi naturligtvis fira stort. Därför kommer kocksonen att fixa semlor från skolan som jag och barnen ska smaska i oss i kväll medan vi tänker på Mats!
Grattis på namnsdagen alla Matsar i allmänhet och min Mats i synnerhet! Hurra, hurra, hurra!

Eftersom ni har tid att läsa detta har ni även tid att läsa makens bok.... det, mer eller mindre, beordrar jag Er till för den är bra, riktigt bra.

Sent i fredags kväll kom äntligen min älskade make hem. Oj, vad det var länge sen vi träffades men trots det somnade jag efter att han hade varit hemma i max fem minuter! Jag skyller på mitt tidigare drogande, så det så!
Eftersom jag är lite halvtafflig just nu har älsklingen fått jobba som fan här hemma, tvätta, damma, skura, handla, fixa och dona. Men å andra sidan.. han är van, det är jag som är prinsessan här hemma och en prinsessa ska inte ägna sig åt hemarbete, så det så!

I måndags fick Linda ett EKG fastklistrat på lilla kroppen och där skulle det sitta i ett dyng. Redan samma dag blev hon sjuk och på tisdagen var även jag sängliggande. Därför ringde jag till sjukhuset och kraxade fram att vi var dåliga men att vi lämnar apparaten så fort vi blir friska. Allt var frid och fröjd och de förstod.

I morse blir jag väckt av att en karl ringer och frågar efter Linda!! Jag säger att hon är sjuk och sover. Inte förens då berättar han att han ringer från Ackis och undrar varför vi inte kommit in med EKG-apparaten. När jag säger att det beror på att vi har influensan och att vi faktiskt ringt och meddelat detta svarar han bara att "jamen det har ju gått flera dagar"!!

Då talade jag om för honom mycket ingående och tydligt med den kyligaste röst man kan tänka att ja, det är fler än en dag sen den skulle vara tillbaka, det är två. Sen gick jag in på hur det är att ha influensa och att man INTE bör uppsöka sjukhus när man har det! Sen lade jag bara på... Det är inget jag är stolt över direkt men i allmänhet orkar jag inte med pappskallar och i synnerhet inte när jag inte är kry.

Men tänk va, vilken otur. Det är ju ett tag sen jag blev väckt av en karl och när jag äntligen blir det så är det av en pappskalle!!