Mie, det lilla livet!

Ja ni, då var årets sista dag här, igen, och det är dags att summera året som gått.

På det stora hela är jag nöjd med året som varit och det jag inte är helnöjd med ligger utom min kontroll men trots det tror jag att det kommer att ordna sig det också.

Nästa år då, vad kan man förvänta sig av nästa år? Som vanligt tänker jag mig att det blir mer träning, bättre kost, harmoni och kärlek. För mina barns skull hoppas jag att allt de tänkt uppnå i liv och skola kommer att slå in. Detsamma gäller maken som fortsätter plugga ett år till och ja, det är fortfarande i Övertorneå han håller till.

Hoppas ni alla får ett gott slut och ett riktigt gott nytt år 2009!

Jag njuter vidare i min ledighet och jo, jag kan slänga en tanke till er som sliter på jobbet... jag är hygglo! ;)
Idag tänker jag inte göra många knop alls. Det största jag tänker göra idag är att planera nyårsmaten, shoppa gör jag i morgon.
Hittills har jag fått ihop en förrätt som kommer att bli små västerbottenknyten, gott som bara den. Till huvudrätt tänker jag INTE äta oxfilé som alla andra utan jag satsar på lamm. En härlig lammstek som ska gotta till sig i ugn i fem timmar tillsammans med en massa goa ingredienser. Det vattnas redan i munnen kan jag lova.
Efterrätten kommer kock-sonen att göra...
Men nu ska jag fortsätta njuta.. maken är på stan och roar sig, sonen har inte vaknat än och dottern är på ingång. Så det gäller att passa på.

Godiset är klart, köttbullarna trillade och granen är klädd. Nu är det bara maken vi väntar på innan julen är komplett!!
I morgon, i morgon kommer han hem igen och stannar ända in på nästa år, mumsigt!
Nu ska jag bara tända tindret i mina älskade barns ögon... tindret som ska glimma över julen i alla barns ögon. Mina vänners barn också!

Jag har ju tidigare skrivit om tokiga ex och jag önskar att det inte fanns mer att skriva om det.. men tyvärr, det gör det.

I ett samtal med den ömme modern, (där hon tyckte att barnen skulle stå nakna i cykelförrådet, ni minns), tyckte jag att hon skulle ta sitt ansvar och höra av sig till barnens fader, min make, i saker som rör barnen.

Kvinnan sa att det hade hon gjort, hon hade visst hört av sig när det var föräldramöten och annat. Men att hon nu givit upp därför att hon aldrig fick något svar. Det visade sig senare att hon hade suttit och mailat till en adress som inte fanns!!

Hon berättade vidare att skulle vara ett föräldramöte i skolan, en torsdag, men tyvärr kunde inte maken åka dit, han hade sin egen skola, och det var ju synd.

Nåväl, dagarna gick och torsdagen kom och gick utan ett ljud från den ömme modern. För självklart ville maken ha en återkoppling rörande föräldramötet.

Till slut tog han kontakt med exet och undrade vad som hade hänt på mötet och varför han inte hört något och fick till svar.... Det fanns ingen överenskommelse om att hon var tvungen att ge någon återkoppling!!  Den ömme modern tycker alltså att hon gjort det hon ska genom att berätta ATT det är föräldramöte men att sedan berätta VAD som sagts behövde hon inte för det var inte överenskommet.

Jag själv trodde ju inte att man måste detaljstyra sånt utan tog det för självklart att kvinnan skulle berätta om vad som hänt. Ack så fel jag hade.

Nu har det gått några månader och vad jag vet så har inte barnen haft några fler aktiviteter i skolan, julen och ledigheten behöver inte diskuteras och framför allt, de verkar inte ha haft någon avslutning än för maken har inget hört. Men överenskommelsen gällde kanske bara en gång, inte framåt!