Mie, det lilla livet!

I går kväll kom dottern, glädjestrålande, och meddelade att hon inte längre var ett barn. Hon hade blivit KVINNA!!
Det ska naturligtvis firas och vad firar man det bäst med... jo choklad! För jag vet minsann vad en KVINNA behöver.

Idag var det roligt att komma hem. Dottern hade lagat maten och sonen hade diskat... vilka härliga ungar va?! Puss på er mina älskade barn.

 

Idag är det fars dag och det ska vi fira. I mitt liv finns det två underbara pappor varav den ena är min alldeles egna. Ni får själva gissa vem....

är nu frisk. Frisk men fortfarande mycket trött.... till och med tröttare än sin käre mor på en fredagskväll!
 

Idag fick jag reda på att det inte är något fel på dotterns hjärta eller hjärna. Det är förmodligen migrän hon har.... jag säger bara tack och lov för det.
 

Oj, oj, oj... tänk vilken son jag har.. Han lagar både mat och syr så han blir nog lätt att gifta bort... plutten min!

Idag har jag inte mycket att säga, inget att reta upp mig på eller ens reagera över. Därför, hej och trevlig helg!

Nä, jag skoja bara.. jag hade bara lite bråttom iväg! :)
Vi började dagen med en härlig och stor helgfrukost. Det härliga är att hela familjen åt frukost tillsammans! Det händer sällan med två tonåringar i huset, jag lovar!
Men som sagt, i morse hände det och det var riktigt mysigt. Sen for sonen iväg för att hälsa på mormor och vidare till morfar för att fixa middag. Maken och dottern är på Sirius sista match för säsongen och själv är jag på jobbet.
I eftermiddag träffas vi alla hos faderskapet för att njuta tacos tillsammans.. efter det kan vad som helst hända.

Som sagt.. nu tar vi i allihop och tänker på min lilla mamma vars hjärta beter sig lite illa utan att vara något akut. Hon är på sjukhus nu och jag har bestämt att allt ska gå bra, så det så. Kram på dig lilla mamma.

Igår var jag och gubben (ja Sanna jag har hämtat hem honom för det började bli mycket disk hemma) bortbjudna till några vänner tvärs över gipen. Vi åt, drack och åt ännu mer och hade det jättekul. Tack gulliga ni för en underbar kväll!

Det är verkligen en stor fördel för hela familjen att sonalyckan läser till kock... gott är det också!
Idag bjuder han på tacos.. eller bjuder och bjuder, han lagar tacos. I morgon ska vi få biff med svampsås...

Nu har mina barn varit hos sin pappa och kvinnan han är gift med. Som jag tidigare berättat är mina barn allergiska mot pälsdjur, väldigt allergiska.
Vad händer i helgen då? Jo, kvinnan barnens pappa är gift med släpper gladeligen i hund i hemmet. TROTS att barnen säger att det inte är OK och TROTS att främmandet själva säger att hunden kan vara ute. Men kvinnan säger att "det går bra att komma in, barnen har ju mediciner"!! Jo, det har de men det hjälper föga om barnens hem är nedlusat med allergener... Kvinnans egen dotter har varit hos grannar med många olika djur och även inne i stallet.. helt OK tycker kvinnan. Undrar vart den kvinnan var när gud delade ut hjärnceller? Att hon dessutom säger till min dotter att hon "är dum i huvudet" visar verkligen vilken intelligensnivå jag talar om. Jag undrar också när pappan blev en sån jä*la toffel?
Jag vet i alla fall att jag fått nog nu, kan inte pappa skydda sina egna barn måste jag göra det... PÅ HELTID!!

När de flesta kommer ut ur garderoben gör jag precis tvärt om, kämpar för att komma in!
Mitt behov av ytor och skrymslen är större, mycket större, än behovet makens barn har av en far. Därför har jag nu bestämt mig för att rensa ut deras kläder och prylar. Jag gör det i ilska men jag gör det, maken vill jag inte ha med i det jobbet, det skulle kosta på för mycket..
Men som sagt.. nu ska det rensas och ge utrymme för den här familjen som faktiskt bor, lever och älskar här.

Nej det är ingen vanlig dag för det är makens födelsedag, hurra, hurra hurra..... *sjunges ljuvt och vackert*
Idag fyller älskade maken år och naturligtvis ska det uppmärksammas. Gemensam frukost med sonen, presentutdelning och mys. Dottern sover fortfarande men hon ska ha en egen liten grattisstund med maken senare.

Hela mitt mamma-liv har jag gjort allt för att skydda mina barn mot det som gör dem sjuka, främst pälsdjur. Jag har pratat med klasskamrater och deras föräldrar, sett till att skolan fått s.k. allergistäd, kontrollerat hotell och stugor på semestrarna. Helt enkelt, gjort vad de flesta föräldrar till sjuka barn gör, varken mer eller mindre. Detta, har jag märkt, gäller tyvärr inte alla. Inte deras egen far till exempel.
Historia. Det första han gör efter, den ack så nödvändiga skilsmässan, är att flytta ihop med en kvinna med hundar. På det skaffar sig "den nya familjen" kaniner också. Därför fick barnen inte bo där mer än nödvändigt och det var inte riktigt så det var planerat, inte i min värld i alla fall. Nu är dock djuren borta och dottern bor hos pappa varannan vecka.
Nutid. Nu har pappa hittat ett nytt hus som han flyttar in i. FÖRMODLIGEN har det bott djur i huset för båda barnen har känt sig dåliga där men det kan också bero på det som hände i helgen.
Ni som läser det är får ha i minnet att båda barnen har astma och är allergiska mot pälsdjur, OK?!
Först hälsar man på en familj som har katter, där var de bara en liten stund så det kan jag låta passera. Men sen, samma helg var det hem till grannen på middag. Det borde ju vara något som är trevligt. Men det är INTE trevligt att göra det när familjen i fråga har hundar, katter, marsvin och fåglar! Det slutade med att dottern blev dålig och den ömme fadern tyckte att hon kunde ta medicin, gå ut en stund och om hon behövde, gå hem. Själva blev de kvar!
Det kan räcka så här kan jag tycka.. men faderns fru, som varken är öm eller moder till mina barn var också till ett stall och mockade! Det var när jag fick höra det som jag bestämde mig, nu är det slut med att vara en öm moder som nickar och ler oavsett vad andra gör. Nu är det slut på det, likt en tigrinna ska jag kämpa för mina barns hälsa. För vem skulle annars göra det?

måste väl ändå vara en av de gladaste i plugget? Föresten.. hon är nog gladast över allt och hon är MIN unge! *stolt*

Idag har jag tagit mig en ledig dag. Sonen ska till läkaren och det är lika bra att moderskapet följer med och styr upp det hela, annars vet man aldrig vad som kan hända. Han ska på sin årliga besiktning för att kontrollera sin astma och allergi men den här gången har han en liten kock-skada att visa upp också. Det lilla kocklivet fick sig en bränd handflata i tisdags, tack och lov var det inget allvarligt men ett par blåsor kan man se om man tittar noga. Jag undrar bara hur många brända fingrar och händer man ska ha innan man får kalla sig kock?
Sen vet jag inte hur jag ska fortsätta mitt gräsänkeliv men det löser sig säkert. Hade jag fått bestämma hade jag legat och njutit på en strand någonstans långt bort.

Idag har jag alltså blivit gräsänka. Föresten, vilket konstigt ord, gräs-änka*! Det är ju inte så att mitt gräs har dött precis!
Vad ska man då göra när man är just gräsänka? Ska jag passa på och jobba över för att komma ikapp eller ska jag åka hem i vanlig tid och städa? Ni hör, det är svåra val man måste ta beslut i när man är "singel" igen! ;)

*GRÄS-ÄNKA.
[sv. dial. gräsänka, hustru vars man är bortrest, fästmö vars fästman dött, liderlig flicka; liksom d. græsenke efter mnt. graswedewe, förförd, övergiven flicka; jfr t. graswitwe, eng. grasswidow samt t. strohwitwe. Ordet syftar möjl. urspr. på en flicka som förförts ute i det fria o. sedan övergivits. Den sv. riksspråksbet. beror trol. på lån från t.]