Mie, det lilla livet!

Idag var jag och dottern ute i skogen och plockade svamp. Det var en underbar tur, varmt och soligt och en massa trattisar på det. Kan det bli bättre?


Först gick vi hit....

och hittade svamp....
 


Lite fika är gott...




Sen gick vi hit... och plockade lite mer svamp.

Då var fylleriet färdigt för den här gången och det känns tomt på något vis. Dagen 50 har vi planerat för under en tid och det var lite intensiva dagar innan. Men som ni vet, jag har njutit av varje sekund.

På själva fylleridagen i lördags hann vi även med en tur i skogen och ja, visst fick vi med oss svamp hem. Svarta trumpeter, trattisar och gulingar fann vi, härligt! Men innan vi kom ut i skogen blev maken väckt med skönsång, blomma och present.

Så i vår kan ni se honom tyst fara kring i luften och njuta. Han fick nämligen en tur med ett segelflyg i present av mig och barnen. Det uppskattades… otroligt!

Fylleridagen fortsatte hemma och vi firade tillsammans med familj och vänner. Vi drack gott och vi åt gott. Det var mycket skratt och en härlig stämning, precis så som det ska vara när man har alla goda vänner och familjen samlad för att fira.

Jag säger som en vän sade, tack för att vi fick dela den här stora dagen med dig!

På lördag är det en stor dag i det karlströmska hemmet. Maken fyller år, rätt många år till och med.

Naturligtvis ska det firas på alla tänkbara sätt. Han kommer dock inte att få rätt antal ljus i tårtan eftersom vi inte har fullgott brandskydd hemma. Det blir ett par marschaller i stället.

Förberedelserna håller på för fullt och jag älskar det. Jag tycker om att planera, fixa och dona. Det är nästan roligare att förbereda än att fira! Det är likadant med julen, jag älskar förberedelserna och snart får jag börja! ☺

Men åter till makens dag. Jag har nu fixat något till fikat, fixat bubbel, och maten är halvvägs fixad. Presenten från oss här hemma är naturligtvis också redan fixad.

Som av en händelse står en liten gullviva ute på altanen och blommar så fint just nu. Det är inte klokt egentligen men så är det. Jag hoppas att den står sig tills på lördag för då kan vi ha levande, vilda blommor på fikabrickan när vi stolpar in och sjunger vackert. Hur ofta kan man ha det när man fyller i oktober?

Usch, så snabbt det går för vardagen att lägga sitt täcke över oss här hemma.
Jag vinkade av maken idag och han for till Övertorneå. Därefter jobbade jag och det känns inte som om jag gjort annat. Väl hemma var det som vanligt med middag, disk och lite plock. Även barnen kände det som om de inte gjort något annat än gått i skolan som vanligt under den senaste tiden.
Det är väl tur att vi har minnen, vackra minnen, att ta fram när vardagen tränger på. Därför blir kvällen i kväll vikt för minnen, vackra minnen som får mig att le.

Dagen idag började inget bra alls i det Karlströmska hemmet. Visst, jag ska vara glad över att jag vaknade i tid, att jag var pigg och att kaffet smakade gott.

Men att få hallon och yoghurt utkletat över hela köksgolvet är ingen bra start alls.

Jag skulle ta skålen från bänken till bordet och vips låg hela skiten på golvet och naturligtvis höll inte skålen!

Nåja, jag kan vara glad över att det fanns mer av både yoghurt och färska hallon, jag kan vara glad över att ha ett nyskurat köksgolv när jag kommer hem och jag kan vara glad över att jag klarade av att cykla till jobbet utan missöden. För har det börjat jävlas så ska det gärna fortsätta hela dagen, eller hur!?

I morse tog jag bussen eftersom min cykel står kvar på jobbet på grund av gårdagen skyfall. Det visade sig bli en mycket trevlig resa.

Efter några hållplatser stiger det på en kvinna som jag lärt känna genom mitt förra arbete, en kvinna som inte haft det lätt i livet.

Vi småpratar om väder, jobb, familj och sådant man pratar om på bussar halv åtta på morgonen.

Väl framme stiger vi båda av på samma hållplats och går åt ett varsitt håll. Efter några meter hör jag hur hon ropar mig tillbaka. Jag går dit och möts av en varm och öppen famn. Jag får en bamsekram och hon tackar för en härlig busstur och säger att "Du har gjort hela min dag nu bara genom att vara den du är. Jag blir alltid så glad när vi pratar och du är lätt att prata med. Det har jag tyckt från allra första början"

Sådant gör mig både glad och varm i hjärtat och jag önskar att vi vore lite snällare mot varandra, även om vi bara är bekanta.

Borta bra men hemma bäst, så är det.
Vi har haft det underbart på vår lilla minisemester i Rättvik och det är enbart Daniels förtjänst. Han hade bestämt att vi skulle få det bra och det fick vi.
Jag har inte gjort mycket mer än det man ska göra under en semester, solat, badat, slappat och druckit rosé. Barnen har gjort ungefär detsamma fast där har det blivit mer cola än rosé.
Nu ska jag fortsätta njuta av min semester ett tag till och inget eller ingen ska få förstöra den njutningen, det har JAG bestämt!

En eftermiddag blev det lite molnigt, det var skönt för då kunde jag sitta på altanen och sippa rosé.

Den här helgen har bara rusat förbi och det känns inte som om jag har gjort något annat än lagat mat, diskat och tvättat. Men det är ett kärt besvär när man har hela huset med ungar. Barnens kusiner har varit här och det har varit hoppsan värre.
Nu är det lugnt hemma igen och nu packar vi inför vår minisemester som börjar i morgon. Vi har ordnat stuga i Dalarna och ska bara slappa, bada och må bra tillsammans jag och barnen.
Det enda som fattas mig är maken men han fattas mycket! Men nu är det som det är och vi får väl ta igen det när han snart är hemma igen.
Nu ska jag, åter igen, se om jag har fått med mig allt!

Bara för att jag är en stolt hustru till en skrivande man ger jag er en sommarskräckis skriven av maken.