Mie, det lilla livet!

Jag tror, men törs inte hoppas för mycket, att mina järntabletter börjar ta nu.

Känner jag efter, så där lite lagom, känner jag mig en aning piggare.

Jag är en Buzzador. Det betyder att jag får hem olika produkter som jag ska testa, sprida ut till mina vänner på olika sätt för att sen återkomma med en recension om just den produkten eller tjänsten.

Nu senast fick jag hem ett paket med flingor från Wasa. Närmare bestämt Wasa 4 Crisp Mix, en naturell och en med äppelsmak. Att de dessutom är nyckelhålsmärkta passar en kostrådgivare perfekt.

Jag fastnade för dem direkt, de är krispiga och goda. Speciellt äppelvarianten tillsammans med vaniljyoghurt var riktigt gott. Den naturella var god den också men bäst tyckte jag om den med äpple i. Mina vänner som smakat flingorna tycker också om dem. Det är ingen som varit missnöjd, inte hittills i alla fall!

Vill du också bli en Buzzador?
Följ då den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är marie_karlstrom)

Vill du veta lite mer först så kan du följa den här i stället.

Hennes mål är att väga 450 kg och bli den fetaste kvinnan i världen.
Jag har bara en fråga.

VARFÖR?


Se Aftonbladets webbtv

Idag skojade jag och kollegan om ålder, sjukdomar och piller. Eller rättare sagt allt jämförande som de äldre ägnar sig åt mest hela dagarna. De jämför krämpor, läkarkontakter, mediciner och så vidare.

Nu är jag själv där, vid ynka 44 års ålder.

Jag äter medicin för allt och inget känns det som. I botten har jag både astma och allergi och det måste jag medicinera för, i synnerhet nu under våren. Som om inte det vore nog har jag fått Levaxin, en medicin som de flesta kärringar över 40 har!

Vid min senaste date med läkaren fick jag även medicin mot mitt kryp i benen. Samtidigt togs en massa tester.
Nu har jag fått svar på dessa och kan glatt meddela att jag har normala värden på B-vitaminer, både B12 och Folat. Njurfunktion och blodsalter är finfina.

Men, ja naturligtvis finns det ett men. Jag har ett taskigt Hb, 117, kombinerat med halvtomma järndepåer, Ferritin. 6,0 för er som vill veta!

Så nu mina vänner ska jag äta än mer piller, en massa järntabletter i rätt hög dos.
Ni som har ätit järntabletter vet kanske hur man kan bli i magen.

Därför har jag nu ett ämne till jag kan orda om, jämföra och oja mig över.

Jag vet att det är fult att säga det.
Jag vet att det inte är många som vill höra det.
Men jag säger det trots allt!

Vad var det jag sa!?

Igår när jag vaknade hade jag ont i halsen. Jag är inte förkyld, har ingen feber eller något annat, utan enbart ont i halsen.
Dagen idag har jag också levt med halsont. Fortfarande ingen förkylning, feber eller något annat i sikte.

Det borde inte vara så mycket att gnälla över men saken är den att jag skulle ha sprungit i vårruset i morgon. Jag har tränat för att göra det, jag har sett fram mot det och jag har känt mig stark. Så kommer det en svullen halsmandel och förstör allt för är det något man inte ska göra vid halsont är det just att träna.

Glass är dock alltid bra vid halsont!

Sedan ett tag tillbaka kan man se olika program på TV där huvudpersonen är arg. Jag undrar bara varför, vilket mervärde ger det?

Vi har den arga snickaren, som jag själv tycker är mer ivrig än arg. Visst har han slängt ur sig elaka kommentarer men riktigt arg vet jag inte om jag tycker han är.
Jag är dessutom övertygad om att han hade kommit dit han vill genom att vara saklig och snäll också.

Sen har vi den där galna och arga kocken. Då tänker jag på den svenska versionen, Kniven mot strupen. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig sett ett helt program och det beror på att karl inte är ett dugg trovärdig som arg.
Det är ett program som är plockat från Gordon Ramsay och översatt, rätt av. Det som gör det så otroligt larvigt är att karl inte ens är arg på riktigt utan härmar bara. Hans svordomar, gester och uppträdanden är ett karbonpapper ifrån Gordon. Jäkla larv!

Nä, släpp fram Stefan Einhorn i stället. Satsa på snällhet och ha det lite glatt i stället.
Det kommer man mycket längre på, jag lovar!

Sol och värme, vad mer krävs för att få vara lite ledig?

Idag är det är en perfekt dag, som gjord för att sitta på någon mysig uteservering med ansiktet mot solen, sträcka sig mot bordet och greppa ett glas med bubbel lite då och då.

Så känner jag att jag vill ha det, just idag!

Det här härliga inlägget hittade jag i Daniel Fagerholms blogg, en av mina favoritbloggar.
Jag ger den till er alla, men speciellt till en person! *blink, blink*

Idag har jag inget annat att säga än att det är väldigt skönt att det är fredag!

I morse såg jag ett inslag från de lokala nyheterna om returflaskor och burkar som slängs i naturen och i soptunnor. Dumt tyckte kommunen och satte upp uppsamlingsbehållare för dessa så de kan återvinnas. Fint tänkte jag, finast för alla som går omkring och letar i soporna efter pantburkar. Nu kan de plocka ur fina behållare i stället och slipper en massa onödigt klet på händerna.

Fast det var inte det jag egentligen reagerade på utan på något helt annat.
En bit in i inslaget fick jag berättat för mig att i Uppsala lämnas 130 flaskor/burkar per person och år till retur.

Jaha! 130 av vadå? Är det 130 burkar av 135 är vi suveräna på återvinning. Är det 130 av 2´789 stycken är det lite sämre. Men mer fick jag inte veta utan jag fick nöja mig med 130 returer per person och år.
Åh, vad jag blir galen av sådan information. Jag vill ha fullständig information, inte bara en del. Då kan jag lika gärna vara utan helt och hållet.

Det hade varit bättre om de enbart hade pratat om de fina behållarna som sopgubben var stolt över. Det hade räckt och då hade jag sluppit sitta här och vara sur över taffligt gjorda inslag.

Tänk vilken energi jag får av det här soliga vädret. Men i stället för att fixa och dona utomhus i det fina vädret håller jag mig inne och röjer, är det klokt det?

Nu har jag tvättat fönstren och ska ge mig på att storstäda sovrummet, åtminstone till att börja med. För har jag väl börjat vet jag aldrig vart det slutar.

Finland vinner inte i år, det kan jag lova!!

Nu är jag på-jobbet-kommen efter en härlig lunchpromenad. Det är riktigt soligt och skönt ute och med ögondroppar i ögonen kan även jag njuta.

Först av allt fick jag njuta av ett blått hav av Scilla




Efter det så satte jag mig en stund och bara slappnade av i vårsolen.
Gissa om jag njöt eller njöt?

Eftersom Sanna och jag vann på hästarna i lördags kände jag att det var dags för mig att skämma bort mig en smula. Att unna mig något fint.
Jag skämmer bort mig själv bäst genom att shoppa och naturligtvis var gårdagen inget undantag. Med tanke på den stora vinsten vi gjorde så köpte jag ett par nya glasögon.

Glasögon med guldbågar för endast 19.90 på Rusta!

Jag har sagt det förut men jag säger det igen... Thank god it's friday!

Nu är jag åter på banan och jag kunde knappast ha valt en sämre dag att komma tillbaka på. Det snöar ute och har så gjort hela natten! Dessutom hörde jag på nyheterna att det ska hålla på hela dagen idag. Vad är det för jäkla sätt!? Jag är på gång och då ska vädrets makter hylla mig, så det så!

Det är så här det ska vara!!