Mie, det lilla livet!

Jag tar det från början...
Söndag den 15:e vaknade jag och kände att det här skulle bli en bra dag. Jag steg upp och åt min frulle, nyttiga frulle eftersom jag skulle ut och motionera senare. Laddade kaffebryggaren så kaffet skulle vara klart när jag kom hem igen. Men innan jag gick ut skulle jag ut på nätet och säga god morgon.. DÅ HÄNDE NÅGOT, jag fick ont i min mage precis under revbensbågen, det strålade både uppåt och nedåt, jag blev illamående och kallsvettig och naturligtvis livrädd.
Efter en jäkla massa ringande till 1177 (pappskallar), landstingsväxel (utan att få tag i en enda som kunde råda mig) ringde jag 112, mamma hann hit innan ambulansen och jag åkte iväg och hon stannade hemma med barnen.
Blev riktigt bra omhändertagen både i ambulansen och på akuten men smärtan ville inte ge sig riktigt. Till slut fick jag morfin och jag kan säga att visserligen försvann smärtan men oj vad det är läskigt att droga!
Blev inlagd på kirurgavdelningen, samma jag själv jobbat på, och fick höra att min gallblåsa är inflammerad och ska tas bort men om det blir akut eller en planerad operation visste ingen. Fick dropp och får varken äta eller dricka, blåsan ska vila sig. Själv kräktes jag mest hela kvällen men om det beror på smärtan eller mitt knarkande vet jag inte.

 


Måndag den 16:e, ligger fortfarande här och kan inget annat än att ha det trist. Det molvärker lite fortfarande och än vet ingen om jag ska opereras nu eller senare.. trist! Får åtminstone börja dricka och äta soppa och livet blir genast lite ljusare.

Tisdag den 17:e, idag får jag börja äta mat, jippi! Tänk att jag, till och med, kan sjunka så lågt att jag längtar efter sjukhusmat! Mår lite illa ibland och känner mig uppblåst som en ballong på tivoli men i det stora hela är det rätt bra. Vet fortfarande inte hur det blir med operationen. Har dock fått reda på att om det blir operation så blir det nog i Enköping, här på UAS är jag inte en prioriterad patient!! WTF?

Onsdag den 18:e, idag bär det av till Enköping för inflammationen i gallan har blivit värre och nu måste den bort. Efter lunchen som består av gråa kåldolmar och hård potatis, mums, får jag ta sjukresebussen till Enköpings lasarett. Väl där får jag en säng, ett bord och ett par stolar i slutet av korridoren att bo i. Men vet ni, jag bryr mig inte för oj så mycket bättre det känns att vara här. Det är mindre, mer personligt och fräschare. Personalen tar hand om mig här och har tid för min oro och mina frågor. Tack för det kära personal. Får höra att i morgon blir det operation och det känns faktiskt rätt skönt fast även lite pirrigt naturligtvis. Träffar narkospersonal, kirurg och annat löst folk.. snart ska det ske, nu är det på riktigt!

Torsdag den 19:e, vaknar och känner mig inte så rädd som jag trodde att jag skulle göra. Blir väl omhändertagen, får nytt dropp eftersom jag inte får äta eller dricka. Duschar och spritar naveln och vid halv tolv rullas jag ner på operation... känns bara bra.
Vaknar någon gång på eftermiddagen och undrar vad det är som hänt. Magen känns bra men jäklar så ont jag har i nacken och ena axeln! Fick höra att det är helt normalt att ha ont vid högra skuldran efter en gallstensoperation.. Ja, naturligtvis, det är ju helt logiskt när jag tänker efter!!
Allt har gått bra, stenen är ute och jag fick bara tre hål i magen i stället för fyra. Alltid något!



Åter på avdelningen sover jag mycket eftersom jag känner mig rätt dåsig. Jag får försöka dricka lite vatten och eftersom det går bra så slukar jag en kopp kaffe och en skinksmörgås. Oj, så gott det är att äta!

Fredag den 20:e, Jag har sovit gott hela natten men det beror nog mest på smärtstillandet jag har fått, känner mig härligt lullig. Blir serverad en härlig frukost och mår finfint om än lite yr av drogerna. Ler mest men lipar åt stenen ibland. Läkaren berättar att jag får åka hem idag och att allt har gått fint, han är helnöjd och är han det är ju jag det.
Packar ihop mina få saker jag fått med mig, går ut och väntar på pappa som tar mig hem till hemmet och barnen. Åh, så skönt att vara hemma igen.

Efter att jag gjort mig tjusig, som bara jag kan bli, knallade jag iväg till centrum för att shoppa och hämta ut min ros. Jag shoppade efter listan så som en duktig hushållerska och passade på att slänga in ett par rader lotto. Sen gick jag hem!
Jag hann ända hem innan jag kom på att jag glömt bort att hämta ut min ros så det var bara att knalla tillbaka igen..
På blomsteraffären fick jag höra att jag var den första och den enda som blivit rosad och bara för att det var just jag som blivit det fick jag en ros som var lite dyrare än den jag egentligen skulle ha fått.  Passande nog så fick jag en Passion!
Så idag har jag fått en vacker ros, fått andra att bli både glada och rörda och fått njuta av det fina vädret ute, två gånger! Vilken bra dag det blev...

Finns det inga lagar, förordningar eller ens regler om hur man får bete sig och vara när man bor på andra våningen eller högre?

Vi har grannar som låter något så för jäkligt, dygnet runt. Jag vet inte hur många mornar, både vardagar och helger, jag har vaknat av att grannarna klivit upp och vankat omkring hemma hos sig.

Dels är de av det tyngre slaget och stampar fram, dels lider de av fotsvett eller kladdigt golv då det gnisslar om fötterna varje steg de tar. Jag lovar, det är MYCKET irriterande att höra dem. Som om inte det vore nog så är de människor som sover max fyra timmar per dygn. Det gnisslas sena kvällar och tidiga mornar och jag börjar bli såååååå trött på det nu.

Lika lite som de har strumpor eller tofflor på fötterna, lika lite har de tassar på deras möbler. Så ni kan tänka er hur det låter en morgon som denna. Duns, de kliver upp, skweek, skweek, skweek, nu går de till köket. Draaaaaar, ljudligt, ut stolen och sätter sig tungt på den. Det är så illa att våra tavlor hänger sig snett på ett par dagar.

Hur ska jag göra för att få stopp på dem? Det är ju inte helt lätt att gå upp, plinga på dörren och be dem tvätta och pudra fötterna varje dag! Ska jag sticka sockor åt dem att ha på sig? Köpa möbeltassar och smyga ner i deras brevlåda eller? VAD GÖR MAN?

Precis som en kommenterade här är det inte så smart med långa naglar när man boxas. Men nu är det en vecka till nästa gång så jag får ha dem kvar ett tag till. Det gör ONT att klippa naglar... men det gör ännu mer ont om de går av så jag har väl inget annat val. Vad Sanna hade valt om hon fick välja mellan långa naglar och boxning vet vi nog alla vid det här laget! :)

Att sprida skönhet och glamour är jag bra på. Därför har jag gjort mig fin om naglarna nu så jag har något att visa upp i morgon när jag ska arbeta och träffa både politiker och tjänstemän...