Den ömme modern blir tigrinna

Hela mitt mamma-liv har jag gjort allt för att skydda mina barn mot det som gör dem sjuka, främst pälsdjur. Jag har pratat med klasskamrater och deras föräldrar, sett till att skolan fått s.k. allergistäd, kontrollerat hotell och stugor på semestrarna. Helt enkelt, gjort vad de flesta föräldrar till sjuka barn gör, varken mer eller mindre. Detta, har jag märkt, gäller tyvärr inte alla. Inte deras egen far till exempel.
Historia. Det första han gör efter, den ack så nödvändiga skilsmässan, är att flytta ihop med en kvinna med hundar. På det skaffar sig "den nya familjen" kaniner också. Därför fick barnen inte bo där mer än nödvändigt och det var inte riktigt så det var planerat, inte i min värld i alla fall. Nu är dock djuren borta och dottern bor hos pappa varannan vecka.
Nutid. Nu har pappa hittat ett nytt hus som han flyttar in i. FÖRMODLIGEN har det bott djur i huset för båda barnen har känt sig dåliga där men det kan också bero på det som hände i helgen.
Ni som läser det är får ha i minnet att båda barnen har astma och är allergiska mot pälsdjur, OK?!
Först hälsar man på en familj som har katter, där var de bara en liten stund så det kan jag låta passera. Men sen, samma helg var det hem till grannen på middag. Det borde ju vara något som är trevligt. Men det är INTE trevligt att göra det när familjen i fråga har hundar, katter, marsvin och fåglar! Det slutade med att dottern blev dålig och den ömme fadern tyckte att hon kunde ta medicin, gå ut en stund och om hon behövde, gå hem. Själva blev de kvar!
Det kan räcka så här kan jag tycka.. men faderns fru, som varken är öm eller moder till mina barn var också till ett stall och mockade! Det var när jag fick höra det som jag bestämde mig, nu är det slut med att vara en öm moder som nickar och ler oavsett vad andra gör. Nu är det slut på det, likt en tigrinna ska jag kämpa för mina barns hälsa. För vem skulle annars göra det?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0