Mie, det lilla livet!

Nu har jag varit och vinkat av dottern som, tillsammans med klassen, ska åka till Göteborg och göra Liseberg osäkert. Jag hoppas föresten att hon och kamraten hittar sina tio Glenn!
När jag vinkat av dem knallade jag iväg till jobbet och nu sitter jag här och har redan fått en hel del gjort.

I kväll är jag bjuden på middag. Facket tackar av gamla styrelsemedlemmar och valberedning med en härlig trerätters på Peppar Peppar.

Tänk om alla måndagar fick sluta så gott!

Idag tog jag en långlunch med maken.
Efter ett par "måsten" njöt vi sushi tillsammans.
På min väg tillbaka till jobbet fick jag även njuta lite natur, mitt i stan.

Det är verkligen vackert vid den här årstiden!

Jag vet att det är fult att säga det.
Jag vet att det inte är många som vill höra det.
Men jag säger det trots allt!

Vad var det jag sa!?

Nu är jag mer än less på folk som inte orkar/vill/kan ta sjukdomar på allvar. Astma är ingen lite åkomma som kan viftas bort hur som helst. Den kräver en hel del av den sjuke och andra runt omkring för att kunna hållas någorlunda i schack.

För er pu**on som inte begriper bättre kommer här lite bra-att-ha-läsning!

Bra-att-ha nr 1

Bra-att-ha nr 2

Bra-att-ha nr 3

Tack och lov är dock de flesta människor rätt upplysta trots allt. De förstår och agerar på ett sådant vis att ingen i vår familj behöver bli sjuka. Stort tack till er!

Igår när jag vaknade hade jag ont i halsen. Jag är inte förkyld, har ingen feber eller något annat, utan enbart ont i halsen.
Dagen idag har jag också levt med halsont. Fortfarande ingen förkylning, feber eller något annat i sikte.

Det borde inte vara så mycket att gnälla över men saken är den att jag skulle ha sprungit i vårruset i morgon. Jag har tränat för att göra det, jag har sett fram mot det och jag har känt mig stark. Så kommer det en svullen halsmandel och förstör allt för är det något man inte ska göra vid halsont är det just att träna.

Glass är dock alltid bra vid halsont!

Sedan ett tag tillbaka kan man se olika program på TV där huvudpersonen är arg. Jag undrar bara varför, vilket mervärde ger det?

Vi har den arga snickaren, som jag själv tycker är mer ivrig än arg. Visst har han slängt ur sig elaka kommentarer men riktigt arg vet jag inte om jag tycker han är.
Jag är dessutom övertygad om att han hade kommit dit han vill genom att vara saklig och snäll också.

Sen har vi den där galna och arga kocken. Då tänker jag på den svenska versionen, Kniven mot strupen. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig sett ett helt program och det beror på att karl inte är ett dugg trovärdig som arg.
Det är ett program som är plockat från Gordon Ramsay och översatt, rätt av. Det som gör det så otroligt larvigt är att karl inte ens är arg på riktigt utan härmar bara. Hans svordomar, gester och uppträdanden är ett karbonpapper ifrån Gordon. Jäkla larv!

Nä, släpp fram Stefan Einhorn i stället. Satsa på snällhet och ha det lite glatt i stället.
Det kommer man mycket längre på, jag lovar!

Sol och värme, vad mer krävs för att få vara lite ledig?

Idag är det är en perfekt dag, som gjord för att sitta på någon mysig uteservering med ansiktet mot solen, sträcka sig mot bordet och greppa ett glas med bubbel lite då och då.

Så känner jag att jag vill ha det, just idag!

Det här härliga inlägget hittade jag i Daniel Fagerholms blogg, en av mina favoritbloggar.
Jag ger den till er alla, men speciellt till en person! *blink, blink*

Nu har vi, som alla tidigare vårar, fått in en massa små och äckliga myror i köket.
Tack och lov håller de sig på golvet och köksbordet, åtminstone än så länge! De har aldrig hittat till skafferiet och ska naturligtvis inte få chansen idag heller.
Nä, nu har jag tagit fram det starkaste medel jag har och nu vankas det storstädning av köket. Sen får jag gå på myrjakt i rabatten utanför och ta myrjäklarna en och en.

The Big Battle in Tomtebo har just startat!

Idag har jag inget annat att säga än att det är väldigt skönt att det är fredag!

Oj, vad vi har ätit gott idag, nästan oförskämt gott.
Middagen började med en Tjeckisk gravad ost till ett gott bröd, bakat nära dig.

Varmrätten bestod av grillad filé med min egen supergoda glace. Till det serverades tändstickspotatis, tzatziki och sallad. Det smakade så gott att jag inte ens hann ta ett endaste kort på den maten.

När vi hade smält varmrätten en stund bjöds det på grillad råsockerströdd ananas med vaniljkräm till efterrätt. En mycket god avslutning på kristiflygaredagen.

En dag som mest bestått i att vara ledig, härligt ledig!

Aldrig kunde jag väl tro att mitt jobb kunde vara så varierande som det har visat sig vara.
Nu ska jag jobba med webb, på riktigt!

Jag ska göra sidor om stadsdelsutveckling, dels om den där jag bor men även om andra stadsdelar.
Nu har jag och samordnaren suttit och pratat om VAD som ska in på de olika sidorna och nu ska jag skissa på själva strukturen. Inte kunde jag ana att det var så mycket jobb bakom det hela heller. Det blir mycket tänka, planera, strukturera och prova. Hur som helst är det kul.

Jag kunde heller aldrig ana att det var jag som skulle ha sådana arbetsuppgifter. Det finns ju andra i min familj som faktiskt är utbildade inom just webb och det är inte JAG!

Men det spelar mindre roll. Jag har kul på jobbet, jag utvecklas och lär mig nytt. Vad mer kan jag begära?!

I morse såg jag ett inslag från de lokala nyheterna om returflaskor och burkar som slängs i naturen och i soptunnor. Dumt tyckte kommunen och satte upp uppsamlingsbehållare för dessa så de kan återvinnas. Fint tänkte jag, finast för alla som går omkring och letar i soporna efter pantburkar. Nu kan de plocka ur fina behållare i stället och slipper en massa onödigt klet på händerna.

Fast det var inte det jag egentligen reagerade på utan på något helt annat.
En bit in i inslaget fick jag berättat för mig att i Uppsala lämnas 130 flaskor/burkar per person och år till retur.

Jaha! 130 av vadå? Är det 130 burkar av 135 är vi suveräna på återvinning. Är det 130 av 2´789 stycken är det lite sämre. Men mer fick jag inte veta utan jag fick nöja mig med 130 returer per person och år.
Åh, vad jag blir galen av sådan information. Jag vill ha fullständig information, inte bara en del. Då kan jag lika gärna vara utan helt och hållet.

Det hade varit bättre om de enbart hade pratat om de fina behållarna som sopgubben var stolt över. Det hade räckt och då hade jag sluppit sitta här och vara sur över taffligt gjorda inslag.

Åter igen en ny vecka. En vecka som innehåller mer ledighet än andra veckor. Jag tycker om ledighet, jag behöver mer ledighet i mitt liv.
Den här veckan får jag dessutom dela ledigheten med hela familjen.
Jag kan knappt tro det än, men maken är hemma och familjen är åter samlad efter en lång tid. Dottern som också har varit ute och rest är hemma. Tack och lov var hon inte borta lika länge som maken, men borta var hon och det märktes.
Som sagt, nu är familjen samlad och vi ska hitta våra platser igen. Då är det extra skönt med ledighet så här mitt i jobbarveckan!

Nu har jag handlat det sista så dottern kan resa lugnt och säkert. Åksjukepiller och skavsårsplåster, sen klarar hon sig fint!

Nu håller vi bara en tumme för att den där eländiga vulkanen ska sköta sig också. Det vore ju hemskt om barnen inte kom iväg.
Minst lika illa vore det om maken inte skulle kunna ta sig hem på grund av den.

Sköter du dig inte Eyjafjallajökull så kommer JAG att få ett utbrott och jag är minst lika farlig, tro mig!

På onsdag åker dottern till Tyskland för att representera skolan, ja hela Sverige i ett projekt. Heja dottern!

Dagen efter, på torsdag, kommer så maken äntligen hem. Hem på riktigt! Det är något jag har sett fram mot i ett och ett halvt år nu. Äntligen är det över, äntligen kommer han hem, äntligen är familjen samlad.

Tänk vilken energi jag får av det här soliga vädret. Men i stället för att fixa och dona utomhus i det fina vädret håller jag mig inne och röjer, är det klokt det?

Nu har jag tvättat fönstren och ska ge mig på att storstäda sovrummet, åtminstone till att börja med. För har jag väl börjat vet jag aldrig vart det slutar.

Idag får skorna stå kvar på hyllan