Vilken eftermiddag
Nu under eftermiddagen när jag var laddad och klar för att ta itu med avloppet i köket fick jag det där samtalet som är alla föräldrars fasa!
- Hej, det är Lasse på ambulansen, jag har din dotter här!
Oj, vad jag hann måla upp en massa olika scener i huvudet på de tre sekunder det tog för Lasse att säga att det inte var någon större fara med dottern. Men eftersom hon hade svårt att andas skulle de skjutsa in henne till barnakuten.
Hon har haft hosta i ett par veckor och nu hade hon hostat så hon kiknat ur ordentligt och som om inte det vore nog så har hon en astma i botten så det blev lite för mycket för henne.
Hon hade helt enkelt inte kunna andas, varken ut eller in.
Tack och lov hade hon sin kamrat Frida där, tack Frida för hjälpen! Frida ringde ambulans och en vuxen kvinna (av hundra förbipasserade) hjälpte dottern att lugna ner sig.
Så jag slängde iväg mig till akuten och när jag träffade dottern så såg satt hon på en brits och väntade på läkaren. Visst var hon medtagen, det lilla livet, men hon levde och hon andades!
Nu är vi hemma igen och vi ska bara ta det lugnt i kväll. Avloppet får vänta tills en annan dag, för nu har jag viktigare saker att ta hand om. Min älskade unge till exempel!
