Dr. Phil
För några månader sedan tittade jag på Dr. Phil när han pratade om relationer.
Till en början tyckte jag inte att han var klok och jag höll inte med om ett enda ord. Men ju mer jag tänker på vad han egentligen sade så håller jag nog med honom i mycket.
Han menade på att inte förens den dag man är helt likgiltig mot sin andra hälft är man redo att skiljas. Helt likgiltig!
Har man någon känsla kvar, vilken som helst, så stannar man kvar och reder upp saker och ting, gärna med hjälp utifrån.
Om detta sen i sin tur mynnar ut i en separation är det en annan femma.
Då har man i alla fall arbetat med relationen, är sann mot sig själv och framför allt har separationen vuxit fram längs vägen där båda gått, tillsammans.
Är det så att man fortfarande tycker om sin partner är det ju självklart att man inte lämnar denne.
Är man osäker på sina känslor reder man naturligtvis upp dem, tillsammans med sin partner.
Så långt var jag med honom.. men han menade också att det gällde detsamma med s.k. negativa känslor. (Jag tycker egentligen inte att några känslor är negativa, alla räknas och är viktiga)
Är man arg på sin partner så menar herr Dr. att man borde fråga sig själv varför man är arg på just denne.
Är det t.ex. för att h*n inte ”förstår mig”. Fråga då vad som gör att det är så viktigt att just H*N förstår.
Är man besviken på sin partner så menar han vidare att man ska fråga sig samma sak.
Men så länge det finns några känslor kvar är man inte heller redo och så länge man inte är det så är men heller inte ärlig mot sig själv, partnern eller förhållandet.
Dr. Phil pratade om detta i en timme men så länge orkar inte jag skriva.. det räcker så här eftersom jag är övertygad om att ni förstår vad jag menar.
Jag tyckte, som sagt, till en början att han svamlade men ju mer jag tänker på det desto mer rätt ger jag honom.
DET är något jag ska ta med mig i mitt nya liv!
