IronVera
Tänk att jag fortfarande, trots träningsglädje, har så lätt att tänka att ”nu struntar jag i träningen!”
Det är så dumt av mig att ens tänka så. Tankens makt är stor och jag kämpar så för att få skallen att vara med mig i mitt nya liv.
Idag är min kollega och träningskompis sjuk och därför hemma. När hon mailade mig i morse så poppade latmasken upp direkt.
Men nej, den ska inte få vinna, tanken om att skippa träningen ska genast bytas ut mot målfokusering och träningsglädje. Tankar om hur skönt det är att träna, hur glad jag blir av träningen och framför allt hur stark och pigg jag blir av den ska finnas hos mig. De tankarna och inga andra, så det så!
Klockan halv tolv drar jag därför iväg till spinningsalen och kör ett pass. Och jag VET att det kommer att bli ett stenhårt för Vera som håller i passet hade vi igår och hon är stentuff.
