Stavar mig fram...
Nu har jag varit ute på en tur med mina stavar. Ute på Nordic Walking som man också kan säga.
Ni märker kanske att jag undviker att säga att jag har varit ute och stavgått? Det är nämligen bland det töntigaste jag vet, att stavgå. Det ser larvigt ut och det låter larvigt.
Jag jobbade länge och väl med mitt motstånd mot stavgång för jag ville verkligen ge mig ut och gå med stavar. Det är en bra träningsform där hela kroppen är med och jobbar. I synnerhet för mig och min kontorskropp är det en suverän träning eftersom skuldror, axlar och armar jobbar på ett bra sätt.
Men som sagt, motståndet satt djupt för det var så larvigt. Jag började därför att gå i skogen med mina stavar. Gå där ingen såg mig och det gick bra.
Nu har jag tack och lov blivit lite visare så nu skiter jag i vad folk, och jag själv, tycker. Jag har dessutom fått upp ett jäkla flås så det är få som kommer om mig. Dessutom har jag en bra teknik så jag ser rätt fit ut när jag är ute och Nordic Walkar, så det så!
