Dags igen...
Jag känner i luften, utan att kunna ta på det, att det snart är dags igen.
Jag är inte förvånad, inte ett dugg. Det är ju den tiden på året då det har skett tidigare och tydligen ska ske igen.
Tänk om det vore lättare att se sånt som faktiskt fanns framför en människa i stället för att hitta på egna sanningar. Tänk om det vore lättare att fråga, vara nyfiken och ta reda på i stället för att hitta på egna sanningar.
Men så är det alltså inte och jag undrar, ska jag behöva ta det här ett varv till?! För även då jag vet att det inte är mitt fel, inte beror på mig, inte jag som ska skuldbeläggas så är det just så det är.
Det är mitt fel, jag har gjort fel, sagt fel, sett ut fel och all skuld är min. Men som sagt, även om jag vet att det inte är så gör det ont att få höra det. Å nu är det som sagt på dags igen....
Men så är det alltså inte och jag undrar, ska jag behöva ta det här ett varv till?! För även då jag vet att det inte är mitt fel, inte beror på mig, inte jag som ska skuldbeläggas så är det just så det är.
Det är mitt fel, jag har gjort fel, sagt fel, sett ut fel och all skuld är min. Men som sagt, även om jag vet att det inte är så gör det ont att få höra det. Å nu är det som sagt på dags igen....
Kommentarer
Trackback
