Mie, det lilla livet!

Egentligen är det dags för en vägdag men jag vet inte om jag törs
efter sjukdom och påsk.

Fast gör jag som på bilden kanske...

I övrigt så tycker jag att vågen är något som ska komma i tredje hand.
Först gäller det att känna efter själv, se på sig själv och nypa lite.
Sen är det måttbandet som gäller för oj så man kan förlora centimetrar utan att förlora ett enda kilo.
I tredje hand kommer som sagt vågen.
Men allt det där vet ni ju redan, eller hur!?

Glad påsk alla!

Jag har ju fått förtroendet att ingå i SKTF´s styrelse som ni vet nu.
Jäklar så kul det är, så stort, så spännande och så roligt.
Det är inte bara min lilla lott som får mig att le, utan SKTF också.
Jag började min onsdag med att fixa protokoll uppe på avdelningen och det är så härlig stämning där att man inte kan bli annat än glad. Jädrar vad jag tycker om att vara fackligt aktiv!
Men när jag kommer hem från jobbet idag kommer mitt flin inte bottna sig i SKFT utan i min lilla lott. För naturligtvis ska jag dit ikväll också!

Precis färdigfrullad är det dags att göra något åt håret. Jag somnade med blött hår i morse och det var INTE så himla bra gjort.

Vilken frilla jag har… fast jag skulle säkert få pris på någon visning, den är ju väldigt hög och fluffig så att säga!

God morgon, dålig hårdag!

Nu sitter jag i ett tyst och lugnt kök och myser thé och smörgås. Det är redan tolv grader ute och det är ljust som på blanka dagen.

Det här kommer att bli en bra dag, det är jag redan övertygad om!

Nu är jag tillbaka i cybervärlden igen efter ett dygns frånvaro. Jag är tillbaka ett år äldre, ett år visare och klokare men inte en enda rynka till har jag fått. Inte ens en liten krämpa kände jag av i morse när jag vaknade. Det är nästan så att jag blir religiös!

Dagen igår var jättefin. Det var planerat att jag skulle ha fest hemma men eftersom jag varit sjuk ett bra tag så sköt vi upp den till längre fram i vår i stället.

Så dagen igår var jättelugn. Den började med att make och son kom och sjöng för mig. Det var riktigt tjusigt och för första gången har jag hört ett hurra i stämmor!
Lite senare ringde Sanna och sjöng minst lika vackert hon...

På kvällen var jag och maken ut och åt sushi. Vi åt på Uppsalas bästa sushiställe, Ippai. Är ni i Uppsala så måste ni passa på att äta där.

Avslutade kvällen med barhopping och vi hann med några barer innan vi köpte snacks och åkte hem för att svulla.

Dagen blev fin på alla sätt och vis och jag fick ha bästa familjen kring mig. Tack för att ni finns hos mig min fina familj!

Jag vet att det är trist att läsa om hur jäkla synd det är om mig som är sjuk. Det är precis lika trist att följa mitt sjukdomsförlopp steg för steg men jag lovar, jag tvingar dig inte!

Igår började jag med de medikamenter som doktorn tyckte att jag skulle ta. Bland annat skulle jag dricka slemlösande äckeldryck. Det gör jag, tre gånger om dagen fast det smakar skit! Jag trodde då att jag skulle märka skillnad åt det lösande hållet. Inte då! Idag är jag än mer täppt i hela skallen mot igår.
Är det klokt det?

I övrigt är jag precis lika rastlös som igår trots att jag inte orkar ett dugg.
Det är en svår kombo, jag lovar!

Nu har jag varit och datat en läkare. Han tyckte att jag hade bra blodtryck och en mycket bra puls. Tack snälla doktorn, det är tack vare min träning!
Men han tyckte inte att jag passade i ett lite rött högeröra, inte ens i en liten inflammation i lungorna.
Dock tickade mitt lilla hjärta på finfint utan varken ojämna slag eller blåsljud.
Så det fanns mer att glädjas åt än bli bekymrad över.
Med mig hem fick jag medikamenter som ska göra mig frisk och pigg inom en snar framtid. Tack för det snälla doktorn, det låter mycket bra. För nu börjar jag bli allvarligt less på att vara krasslig.

Här har jag gått hemma och nästan nojjat över telefonsamtalet med min husläkare… Naturligtvis har jag gjort det till ingen nytta alls. Det var inget snack, jag fick en tid direkt och ska vara där halv elva idag.

Jag glömmer av att jag bytt husläkarcentral och att det därför går mycket lättare mot tidigare.
Min nya husläkare har tid till att både tala i telefon och ta emot patienter. Rätt ovanligt har jag hört!

Men som sagt, jag har fått tid och ska dit idag och sen kommer jag att bli piggelin igen, eller hur?!

Gudars vad jag längtar till gymmet. Det känns som om det var en evighet sedan jag var där och det stör… Först var jag borta i några dagar och sen blev jag sjuk efter det i än fler dagar. Jag är inte frisk än så jag är nödd och tvungen att vara utan gymmandet ett tag till. Pisstrist!

Men jag tänker i alla fall ge mig ut på en stilla prommis idag, helt stilla kan jag inte vara längre. Det blir absolut ingen power-prommis och ingen stavning heller utan en helt vanlig hederlig promenad. Trist men nödvändigt om jag inte ska få bryt här hemma.

Under våra få dagar i Bryssel hann vi träffa en väldans massa människor och ett par träffar stannade kvar på ett helt annat sätt än de övriga.

Den första som gjorde ett djupt intryck på mig, och säkert de övriga också, är Eva-Britt Svensson (v). Hon är ledamot i Europaparlamentet, dessutom ordförande i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kvinnan har att göra hon, det lovar och svär jag på.

Eva-Britt levde sig in, talade och berättade om sig själv, sitt arbete och engagemang hon har. Tiden med henne gick otroligt fort och när vi gick därifrån kände jag att jag hade kunnat lyssna på henne hela dagen. Vilken kvinna, beundransvärd!

Jag kan inte göra henne rättvisa genom att återge vad hon sade så därför får ni läsa själva i stället. Hon har både blogg, facebook, och twitter så det är bara att sätta igång.

Nej, jag är inte vänsterpartist alls om det är någon som undrar. Men arbetet med jämställdhet, kvinnors rättigheter har inget med partitillhörighet att göra, inte alls.

Förra året var maken iväg till Prag och mötte våren. I år var det min tur att göra det. Skillnaden var att jag var i Bryssel och hade en långweekend på mig, maken en hel månad. Men vad gör det egentligen, jag skådade våren, fick dricka god öl, äta god choklad och träffa många intressanta människor.

En sak som har gått som en röd tråd genom hela resan var mat. Jag har aldrig ätit så mycket mat som jag gjorde under de här dagarna. Det var trerätters till både lunch och middag, därtill en frukostbuffé så mätt är bara förnamnet på vad jag var!

Naturligtvis provade vi på Moules frites och våffla, annat vore skandal. Lika stor skandal hade det varit om vi åkt dit utan att dricka en massa god öl. Nä, veteöl var inte så gott men Körsbärsöl var mycket godare än jag trodde.

Det var mat och dryck… nästa gång berättar jag lite om människor jag mötte, intressanta människor!

Vaknade i morse och har fortfarande… ja, vad tror ni? Jo MAGVÄRK!
Dessutom ser det ut som om jag kommit in i KVINNOVECKAN. Men vad fan… det var bara 16 dagar sedan jag var där senast så det är inte dags än!

Visserligen är jag snart 45 men någon måtta får det väl vara. Jag ska ju bort nu och då vill jag INTE ha kvinnovecka med allt det innebär. Jag måste ständigt planera och se till att jag är i närheten av en toa för en gång i timmen måste jag dit.

Visserligen vill jag bli av med det och längtar tills jag blir en klimakteriekossa. Men det behöver väl inte ske NU när jag ska bort??