Mie, det lilla livet!

DET har jag fått lära mig det senaste dygnet. Jag ska göra mitt bästa att inte skjuta upp saker jag vill göra hädan efter.

Jag VET att planering är A och O för mig, jag måste ha ett schema att gå efter och bara göra det utan att tänka efter. Börjar jag rodda omkring och skjuta upp saker blir det inte bra. Så heller inte den här gången.

Jag kulle ha joggat igår. Men i stället för att göra det så sköt jag up det till idag. Men idag sitter jag här med en jäkla magknip och kommer därför inte att kunna jogga idag. FAN!
Det stör mig nu att jag inte gjorde som planerat. 
Det finns dock en ljusglimt i kråksången och det är just att nu vet jag, vet på riktigt, att jag inte ska skjuta upp saker och ting.

En dag då jag lär mig, är en bra dag!

Jag äter inte godis, åtminstone väldigt väldigt sällan. Men igår åt godis och jag åt både kola och hårda karameller. Jag åt fast det inte var gott, jag åt fast jag inte ens var sugen, jag åt fast jag egentligen inte äter godis.

Jag föll tillbaka i något sjukt ätande där jag åt bara för att det fanns tillgängligt. Så sjukt, så illa!

Redan under mötet kände jag de första biverkningarna. Ja jag säger biverkningar för det är just vad det är. Jag blev svettig i pannan, skakig och fick hjärtklappning.
Det blev inte bättre när jag kom hem heller. Jag kunde inte sova när det väl var dags utan jag låg och vred och vände mig i sängen till ettiden i natt, klarvaken.
Lyckades somna till slut men vaknade i morse och var BAKIS! Det känns precis som om jag drack sprit igår och jag lovar, jag drack inte en enda droppe alkohol! Men lik förbaskat sitter jag här nu, är dimmig i skallen och kroppen känns jättestressad.

Så mina vänner, jag ska aldrig mer äta godis för det är inte värt det. Jag vet även att det går att leva ett fullgott liv utan eftersom godis är något som inte tillför mig eller kroppen något gott, inte ett dugg!

Idag, närmare bestämt runt sextiden i kväll får jag reda på om SKTF´s medlemmar har förtroende nog för mig. Jag har, som jag berättat tidigare, blivit nominerad att ingå i Uppsalaavdelningens styrelse och bara det är stort för mig.

Men som sagt, idag får jag veta om förtroendet är lika stort hos de andra. Det ska bli riktigt spännande och naturligtvis hoppas jag på att allt går vägen.

Jag har aldrig varit en föreningsmänniska, åtminstone har jag påstått det. Men tänker jag efter så har jag bl.a. varit ordförande i föräldraföreningen Tombebolyckan, dagis. Jag har också varit med i valutskottet i vårt brf och SKTF. Dessutom har jag blivit vald till föreningsrevisor tre år i rad och i fyra år har jag suttit som sekreterare på brf´s stämma. Så jag är kanske en föreningsmänniska trots allt!

Jag är med i Smartson testpilot och ska nu få testa Sportdryck Vitargo.

Herre gudars, jag som inte ens äter eller dricker sånt här i vanliga fall när jag tränar utan jag tror på ”riktig kost”. Jag kommer säkert att bli hög på sportdrycken så det kan kanske bli lite kul…

Oavsett så har jag åtagit mig att testa och då ska jag naturligtvis göra det i största allvarliga anda. Inget annat är acceptabelt, inte ens för mig.

Jag lovar att återkomma och berätta hur det var när jag väl har provat det.

Från och med idag kan man deklarera via Skatteverkets hemsida och naturligtvis gjorde jag det. Så nu är det klappat och klart för i år och det känns fint. Jag får även tillbaka på skatten och även om jag inte blir fet på summan så blev det en bra slant.

Tack för det Mie, det har du planerat bra!

Idag är det en extraskön söndagsmorgon.

Maken åkte iväg redan halv sju för att jobba på studenternas idag. Barn, svärdotter och svärson ligger och sover sött och kommer att göra det flera timmar till.

Själv är jag vaken, sitter i sängen och dricker kaffe och tittar på solstrålarna som finns i mängder där utanför sovrumsfönstret. Snart kommer jag att höra hur det börjar droppa från stuprännorna och det är det mest ljuvliga ljud som finns just nu.

Jag njuter så av lediga mornar, i synnerhet ledig mornar i ensamhet…

Just nu sitter jag på en liten pall, har min laptop i knät och en kopp gott kaffe bredvid mig. Det är i och för sig inget konstigt med det, jag gör det rätt ofta. Men idag sitter jag inte inomhus, jag sitter ute på altanen!

Jag har alltså premiär idag. Premiär för sitta-ute-och-fika och det är otroligt skönt!
Dessutom såg jag en fluga nyss och en fluga gör vår, det vet vi ju alla.

Nä, nu stänger jag av för en stund, sluter mina ögon och vänder ansiktet mot solen i stället.

Jag lovar, det gör inte ont någonstans, inte ont alls!

God morgon på er alla. Nu sitter jag här med min goda frulle. Är det inte konstigt att folk i allmänhet, även jag, äter samma slags frukost morgon efter morgon utan att varken reagera eller tröttna. Vem skulle äta lika dan middag dag efter dag efter dag? Jag känner ingen!
Hur som helst, jag äter gröt med hemgjord äppelmos samt vaniljte och ett ägg. Det gillar jag äter igen och igen och igen. Skulle jag äta något annat under en period så längtar jag efter min gröt till slut.
Under sommaren äter jag inte gröt för det blir för mastigt. Då är det yoghurt och Mie´s Müsli som gäller. Så när hösten kommer är jag riktigt grötsugen, det lovar jag.

Det var min frukost, hur ser er frukost ut?

Jag är inte ytlig även om jag är fåfäng, inte ytlig på något vis. Men jag orkar bara inte skiva om de fruktansvärda som hänt och händer ute i världen. Varken i Egypten, Libyen eller framför allt i Japan, jag orkar inte.

Naturligtvis hänger jag med i nyhetsflödet, jag diskuterar händelserna både hemma och på jobbet men här på bloggen vill jag bara glömma det som händer.
Här vill jag vara glad åt det lilla, glad över det som händer i mitt och familjens liv.

På fredag fyller dottern år och det är den första födelsedagen i en lång radda. Sen fyller nog alla år i april och maj… ja, förutom maken då som fyller i oktober. Så mycket fira blir det!

Vi börjar alltså på fredag och som grädde på moset får vi besök av världens bästa vän-familj som vi tyvärr inte träffar så ofta nu för tiden. Men på fredag kommer de och det ser jag fram mot, mycket.
Jag är också glad över mitt Core-pass jag ska på idag. Det är inte det vanliga 30-minuterspasset utan idag dunkar jag i med hela 45 minuter!
Jag är också glad över att jag fått en ensammorgon idag också men nu är den slut, nu måste jag vidare till jobbet.

Pepp och hej på er alla, kom ihåg att se till att dagen idag blir en bra dag!

Jag sitter på jobbet och vill göra precis vad som helst utom att jobba. Jag har inte lust, jag vill inte, jag orkar inte jobba just nu.
Det finns så mycket annat jag hellre vill göra, saker som jag önskar jag hade mer tid för än jag har. I helgen började jag röja bland mina sysaker där hemma och just nu skulle jag vilja fortsätta med det. Jag vill planera och fixa min egen pysselhörna där jag kan sitta och skapa vad det än är jag håller på med för stunden.
Jag vill också hem och fortsätta handarbetet jag har börjat med.
Jag vill även börja med mina tavlor jag har planerat att göra. Tavlor som först var tänkta att sitta i vardagsrummet men har nu fått flytta in i sovrummet i stället, åtminstone i tanken.
Jag vill träna en massa just nu. Jag vill göra allt från tung styrketräning till Yoga för kropp och knopp och allt där emellan.
Jag vill fortsätta fixa där hemma… fixa med både möbler och själva längenheten. Vi har en del att göra och jag vill göra det NU.
Jag vill göra allt detta och lite till i detta nu. Det enda jag inte vill är att jobba och vad gör jag, vad är jag nödd och tvungen till? Jo jobba!

Nu är det dags att jag sätter igång… jag ska i alla fall försöka!

Vaknade kvart i fem i morse, sträckte på mig och klev upp. Fixade frulle till mig och dottern som också var vaken tidigt idag eftersom hon ska med skolan till Romme idag.

Vi satt och småpratade lite och då kom jag på det, jag var ju pigg! Tänkte till ett par varv till och kom på att jag faktiskt har varit rätt pigg om mornarna ett längre tag nu!

Tänk vad lite morgonsol, bra kost och motion kan göra med en trött kropp. Det är snudd på mirakel!

om du tänker betala med kort och inte är hundraprocentigt säker på din kod!

När jag skulle handla hem lite middagstillbehör samt matsäck till dottern som ska till Romme i morgon var jag nödd och tvungen att gå på Willys. 
Väl framme vid kassan glömde jag naturligtvis bort min kod när jag skulle betala med mitt Visa. 
Jag provade två gånger men nej, det var fel. 
Jag frågade kassörskan om jag kunde få legitimera mig i stället för provar jag en gång till slutar kortet att fungera?!
Nej, svarar människan... vi har tagit bort den tjänsten så man måste veta sin kod till kortet. Annars är det kontanter som gäller.

Jag förklarar att jag inte har kontanter och törs inte försöka en gång till…. och undrar samtidigt varför det inte längre går att legitimera sig.
Då frågar den lilla människan om jag inte kan prova en gång till!!!
Jag förklarade åter igen, att jag provat två gånger och nästa gång slutar mitt kort att fungera så NEJ! Jag vill legitimera mig och undrar, åter igen, varför det inte går?!

Då förklarar hon att man tagit bort den tjänsten av säkerhetsskäl!!! Och berättar vidare att det är mycket säkrare att knappa in en fyrsiffrig kod än att visa legitimation eftersom ett leg kan vara stulet.

Jag bara tittar på henne och undrar om hon verkligen menar allvar och inser till slut att ja, hon menar allvar.
I min värld är det mycket lättare att sno ett Visakort och få tag på koden eftersom kod och kort oftast befinner sig i närheten av varandra trots alla varningar och råd, än att få både kort och legitimation stulet där kortet på legitimationen dessutom ser ut som den som snor det.

Men visst, jag kan ha fel. Det händer kanske var och varannan dag att någon med stulet kort och legitimation knallar in på Willys och handlar utan att kassaarbetarna inte ser att det är någon annan på kortet än den som handlar.

Vore det i så fall inte bättre att utbilda personalen i ansiktsigenkänning än att sluta upp med en tjänst som har underlättat för kunderna många, många, gånger?!

Nu har jag haft mitt lönesättande samtal med chefen.
Själva samtalet gick bra, jag har en bra chef men jag kommer inte att bli så fet på min lön.
Fast lite fetare än mina kollegor blir jag och det känns rättvist!

Jag är ju bäst!

Underhållaren Lasse Eriksson är död. Han dog igår kväll mitt under föreställningen av Fyra lyckliga män som han spelade på Reginateatern här i Uppsala.

Han dog knall och fall så att säga, mitt i det han gillade allra bäst.

Tänk att få dö på det viset! Snabbt och smärtfritt då man gör något man bara älskar!